Väl mustig historia
Han hade mycket att förklara. Ekots avslöjande av hur Totalförsvarets forskningsinstitut med hjälp av bulvanföretaget SSTI skulle hjälpa Saudiarabien att bygga en vapenfabrik utökades på tisdagen med ingrediensen Must. Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten ska 2008 ha lånat ut mer än 100 000 kronor till FOI, pengar som användes till det aktiekapital som krävdes för att bilda SSTI.
Vem som har vetat vad om vilka delar i vapenexporthärvan är fortfarande häpnadsväckande oklart.
Mer klart är att generaldirektör Lind fram till i går inte har agerat exemplariskt. Att dagligen handskas med uppgifter som rör rikets säkerhet eller relationer till främmande makt innebär inte med automatik klartecken för att blåljuga. Visst är Lind bunden av sekretess, men det är skillnad på att säga nej, nej, nej och närmast skälla ut en reporter för att denne upprepar en fråga, jämfört med att säga ”inga kommentarer”. Lind verkar ha chansat. Han har valt den stentuffa agentstilen.
Försvarsminister Sten Tolgfors (M) kan läggas som lök på laxen. Enligt Svenska Dagbladet informerades han redan 2010 om hur FOI skulle främja rikets vapenaffärer med diktaturen Saudiarabien. Något han flera gånger har förnekat.
Enda anledningen till att oppositionen ännu inte har väckt frågan om misstroende mot Tolgfors är att Socialdemokraterna själva är så djupt insyltade i frågan att de varken vågar eller vill ta striden.
Enligt Torbjörn Björlund (V) sa Lind till försvarsutskottet i går att FOI inte har någon egen utrikespolitik. Man ”gör det som regeringen ger en mandat att göra”. Ny förnekelse för karriären eller klargörande generalangrepp på ministern?
Trist nog för Tolgfors låter Linds ord rimliga. Mer rimliga än att FOI i samarbete med Must skulle göra vapenaffärer helt på egen hand.