Vakna Ygeman, ditt jobb är att veta

Man kan dra minst två slutsatser av det. Det ena är att när samhällsfunktioner fungerar så illa att det drabbar medieeliten i Stockholm, då är det fara å färde för landet.

Den andra är att när det krävs en minister för att ”titta runt hörnet” då undrar man vad alla de andra håller på med? Tittar bakåt och springer allt vad de kan för att hinna undan en rasande mobb?

Svårigheterna att få pass och gigantiska köer på Arlanda är exempel på sådant som borde fungera i Sverige men inte gör det. Allvaret i det ska inte underskattas, rätten att kunna få en identitetshandling och kunna röra sig fritt över gränserna är något vi med rätta förknippar med demokrati och välstånd.

Att passtider säljs till högstbjudande är ett extremt illavarslande tecken på att det nästan korruptionsfria förhållandet i Sverige mellan medborgare och myndigheter börjar att krackelera. Om idén att det går att köpa sig fördelar i myndighetsbehandling sprider sig för långt och etableras blir den nästan omöjlig att bekämpa. Det är som att få in parkslide i trädgården.

De flesta tar den låga korruptionsnivån i Sverige för given. Det är ännu ett misstag som landet inte har råd med. Alla sådana tendenser måste bekämpas hårt.

Men det värsta är att det pågår mycket i Sverige som visar på att det välordnade landet, tidigare ofta betraktat som bror duktig och världsledande i ordning, tappar på flera fronter. Det var mycket som länge togs för givet. Som att Sverige var relativt skonat från den allra grövsta organiserade brottsligheten och det mest brutala gatuvåldet.

Förr var dödligt skjutvåld på gatorna ovanligt i Sverige, andra länder i Europa låg betydligt högre. Numera diskuteras vilken plats i toppen Sverige ligger i Europa när det kommer till dödsskjutningar. Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerade förra året en studie Sverige där dödligt skjutvåld jämfördes med övriga länder i Europa och kunde konstatera att ”den ökning Sverige visar upp går inte att se någon annanstans i Europa”.

Trenden tycks tyvärr inte vända. Efter de senaste dagarnas dödsskjutningar i Örebro, Eskilstuna och Kalmar konstaterar kriminologen Manne Gerell i Aftonbladet (25/5): ”Jag tänkte att nu borde satsningarna ge effekt och att vi borde ha kunnat se en liten minskning. Men där hade jag fel och vi har istället sett en ökning.” ”Jag var ganska optimistisk. Jag trodde att vi skulle se en nedgång men nu ser det illa ut hittills i år. Det är snarare en uppgång, det ser mörkt ut.”

Det är denna utveckling av den grövsta brottsligheten som fått Magdalena Andersson att nu lova att lyfta varenda sten. Stenar behöver lyftas, men det rasar tyvärr ner nya hela tiden. När de inte kastas de på polisen.

Justitieminister Morgan Johansson har inte funnit några motmedel. Han famlar vidare och skäller vidare på oppositionen, precis som i sin tidigare roll som migrationsminister.

När nuvarande integrations- och migrationsminister Anders Ygeman får reda på – via en artikel av Expressens kolumnist och Doku-medarbetaren Sofie Löwenmark – att vissa moskéer med juridisk vigselrätt kräver intyg från kvinnors manliga ”vårdnadshavare” för giftermål reagerar ministern med: ”Jag blir förbannad när jag läser det här. För mig är det obegripligt om detta skulle vara förenligt med svensk lagstiftning.

Det är obegripligt, ja. Men det är lika obegripligt att en minister med det ansvarsområdet inte har den informationen tidigare. Får Ygeman inga underrättelser från Säkerhetspolisen och andra myndigheter? Har Ygeman och den regering han sitter i inte någon kunskap om hur de organisationer som sanktioneras av och tar emot bidrag från staten fungerar? Ska tv-program och krönikörer berätta om verkligheten för dem som styr landet innan de reagerar? I detta fall fanns informationen till och med på svenska på moskéns hemsida.

Fastighetsskötaren är den viktigaste funktionen för att bevara värde i en byggnad. En duglig fastighetsskötare ser till att mögel och läckor aldrig uppstår och åtgärdar snabbt brister som ändå upptäcks innan de växer sig så stora att helrenovering eller rivning måste till.

Det samma gäller samhällsbygget. Att upprätthålla väl fungerande grundläggande samhällsfunktioner är det viktigaste politiska uppdraget i en etablerad demokrati. Att inte ta saker för givet, att inte tro att det kommer att fortsätta fungera bara för att det har gjort det under så lång tid. Fler väljare borde uppskatta de politiker som talar om det med allvar, istället för att rösta på dem som lovar glittrande enhörningar.

Sverige behöver inte politiska vidlyftiga löften om dyra reformer, nya myndigheter med fluffiga uppdrag eller känslomässiga yttringar om idealtillstånd. Under de decennier som det har varit huvudingredienserna i svensk politik har de brister man ägnat mest ägnat tid åt att prata bort vuxit sig så stora att gängmorden flyttar in i småstäderna, misogyni statsfinansieras och Aftonbladet får köa på Arlanda.

Då är det så dags att vakna.