Vad säger Botkyrka om S-makten?
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin fick uppgiften att i Aktuellt svara på frågor om vad partiet avser att göra åt S-kalabaliken i Botkyrka. Han lyckades inte särskilt väl. Baudin upprepade att Socialdemokraterna ska gå till botten med vad som ligger bakom avsättningen av kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin (S).
Baudin sa att det var rätt att stänga de fritidsgårdar som ABF fick stora bidrag för att sköta men som avslöjades med att ha använts för att anställa vänner, släktingar och personer dömda för brott. Polisen vittnade om narkotika och knivar samt om att äldre personer utanför målgruppen befann sig på gården. Föräldrar vågade inte låta sina ungdomar gå dit. Den ekonomiska redovisningen hade stora brister. En espressobryggare för nära 13 000 kronor angavs ha köpt in till Stjärnans fritidsklubb där målgruppens ålder var 10-12 år. Allt enligt den rapport som kommunen beställt.
Samtidigt menar Baudin att avsättningen av Östlin handlar om en personkonflikt och om ledarskap. Det är den bild som delas av Östlins motfalang inom S. En av dem som gått emot Östlin är kommunfullmäktigeledamoten för S i Botkyrka, Christina Zedell. Zedell är också ordförande för ABF Botkyrka-Salem – samt ordförande för ABF i Stockholms län. Hon är dessutom tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Zedell har från start starkt motsatt sig den utredning som hennes partikollega, kommunstyrelsens ordförande, Ebba Östlin, drev på. Det lokala ABF och Zedell svarade direkt med att publicera hårda motangrepp på rapporten och Östlin.
Att det handlar om en falangstrid är uppenbart. Bara man skrapar på ytan kommer det fram en mängd kopplingar mellan personer på olika nivåer inom det som kallas arbetarrörelsen. Alla förstår hur komplicerat det blir att utreda förhållanden med så många involverade och med en mängd gamla, nya och spruckna relationer av alla slag att ta hänsyn till. Det är en röta som sprider sig genom hela den stockholmska socialdemokratin och upp till partitoppen.
Frågan om koppling till gängkriminalitet är onekligen viktig att reda ut, den gäller hur känslig svensk demokrati är. Men hela historien säger också något om socialdemokratin och den apparat som har byggts upp kring den. Det som kallades folkrörelse och arbetarrörelse bildade ett nätverk av organisationer som snart blev en maktapparat i sig. ABF i Botkyrka är i det lilla ett exempel på hur stat, parti och egenintressen vävts ihop. Bidragskranarna till de egna öppnar för strider och infiltration.
I Botkyrkafallet finns det som utgångspunkt ingen anledning att tro att säkerhetsutredningen hittade på. Det krävs mod för att våga ifrågasätta och sätta stopp, som Ebba Östlin valde att göra. De som hävdar att det var ett beställningsjobb har uppförsbacke.
Att Tobias Baudin nu lovar att Socialdemokraterna ska utreda sig själva ”gå till botten” är av ringa värde.
Magdalena Andersson gör anspråk på att leda landet. Men hur ska hon hantera att leda det egna partiet? Hur ska hon få en intern utredning att lyfta på alla stenar när egna vännerna eller ovännerna står ovanpå varenda en? Då är det lättare att gömma sig bakom en partisekreterares upprepade fraser om nya bottnar som ska nås.
Precis som Östlin förstod när det gäller ABF behövs någon yttre granskare för att trovärdighet ska uppnås. Hur gick avsättningen till, vem organiserade den och varför?
Pallar Socialdemokraterna med det?
