Utjämnade klyftor är inga tönterier
“Jag vill inte höra några tönterier om att det handlar om sänkt skatt på jobb och företagande.” Liberalerna har retat upp finansminister Magdalena Andersson (S). (Expressen 18/2) Enligt januariöverenskommelsen ska en bred skattereform bland mycket annat bidra till att “utjämna de växande ekonomiska klyftorna”, men förhandlingarna har strandat.
Socialdemokraterna och Liberalerna kommer nämligen inte överens om hur klyftorna ska utjämnas. Enligt finansministern är det solklart att det ska göras genom att höja skatten på kapital eller för företagare.
Men kanske har det börjat sjunka in att skrivningarna i januariöverenskommelsen faktiskt talar för Liberalernas linje. Det handlar dels om att L kan peka på att de skattesänkningar som Alliansen genomförde 2006-2014 kraftigt förbättrade ekonomin för de med allra lägst inkomster. Den som befann sig i den lägsta inkomstdecilen under de åren fick mer än dubbelt så höga inkomstökningar som i något annat inkomstlager. Och bara någon enstaka procent av de som började på botten 2007 befann sig fortfarande där fem år senare.
Det är för all del inte den “beskatta de rika”-metodik som Magdalena Andersson hade tänkt sig, men det är svårt att argumentera för att det inte skulle finnas något utjämnande i sådana förändringar.
Andersson har inte heller mycket mer att hämta i januariöverenskommelsens skrivningar. “JÖK:en” slår överlag fast att skatterna på jobb och företagande ska sänkas, inte höjas. De enda skattehöjningar som konkretiseras är miljöskatter.
Det är i det ljuset som man ska se finansministerns irritation. Liberalerna har inga anledningar att gå med på försämrade villkor för vare sig företagare eller fondsparare, och Magdalena Andersson vet det. S har har förhandlat sig ner i en mycket obekväm sits, och när argumenten tryter kommer istället okvädesorden. Det är häftigt att betala skatt, sa Mona Sahlin en gång. Tydligen är det också töntigt att sänka den.
Som Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson konstaterade i Expressen är det dock inte töntighet eller coolhet som bör avgöra om en reform ska genomföras eller inte. Han och partiet har alla anledningar att stå på sig. Oavsett vad Magdalena Andersson säger har de både verkligheten och januariöverenskommelsen på sin sida.
