Bo Pellnäs: USA och Kina avgör nutidens krig
Dag efter dag fortsätter de fasansfulla striderna i Ukraina runt Avdiivka trots oerhörda förluster. Enligt Ukraina har ryssarna de sista veckorna förlorat runt 930 man per dag. Britterna säger att siffran kan vara korrekt. De ukrainska förlusterna är mindre men sannolikt ändå förfärande höga.
Det faktum att ukrainska förband har gått över floden Dnepr och etablerat ett brohuvud på bortre sidan förfaller inte oroa ryssarna. Så länge Ukraina inte kan bygga en bro eller försvara en färjeförbindelse som kan bära över stridsvagnar, artilleri och luftvärn behöver ryssarna inte flytta förband från östra till södra Ukraina. Striderna i öster låser parterna och ingen tycks förmå att frigöra trupp till andra frontavsnitt, vilket kunde skapa en ny situation.
Möjligen kan vi se att de stora förlusterna påverkar båda sidor. Putin kan inte förlora nästan tusen man om dagen och i längden dölja detta för folket. Den ryska säkerhetstjänsten vet att Ryssland som nation inte har varit eller ens är hotad, men väl att Putin sakta pantsätter sin position. Att säkra hans makt kräver uppoffringar som några i den innersta kretsen rimligen finner för höga.
Krigströttheten är märkbar i Ukraina. Kritik mot president Zelenskyj som nyligen var otänkbar börjar höras. Men viktigare är signalerna från omvärlden. Natos generalsekreterare Stoltenbergs senaste uttalande underströk förvisso att stödet till Ukraina skulle fortsätta, men formuleringar kring en möjlig fred antydde de facto en kompromiss från båda parter.
Tendensen är tydlig i USA. Det kommande presidentvalets betydelse för Biden speglar hans starka stöd för Israel. Utanför offentlighetens ljus är hans ställningstagande nog något annorlunda. När han och den kinesiske ledaren Xi Jinping nyss träffades var handelsförbindelserna och Taiwan viktiga punkter. Men bägge har starka skäl för att både begränsa konflikten i Gaza och få ett slut på kriget i Ukraina.
Man måste se det strategiska sambandet mellan Natos agerande runt Svarta Havet och USA:s och Kinas intressen i Mellanöstern. Det kan innebära att de nu diskuterar hur kriget i Ukraina kan avslutas och hur man gemensamt ska nå dit. Bådas intresse av fred i Mellanöstern gör att en förhandling säkert får en direkt koppling till Ukraina och öppnar för politisk byteshandel.
Ingen av de krigförande i Ukraina vill ha fred. Men ett avtal som USA och Kina godtar kan omsider påtvingas parterna. Ukraina måste då godta att territoriella eftergifter kompenseras med starka säkerhetsgarantier, helst ett medlemskap i Nato och i EU. Stötestenen är naturligtvis hur Krim skall infogas i ett fredsavtal.
Allt är en lång process, även om Biden börjar få ont om tid. Om vad, var och genom vilka som samtal överhuvudtaget förs med parterna lär utomstående inte få veta. Vi teckentydare får göra så gott vi kan.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
