USA avgör inte Sveriges öde
Många känner sig kallade att belysa USA. I presidentvalstider översköljs vi under månader av rapportering, analyser och några skvättar dystopier. Det är förståeligt. Sverige är ett land som i hög grad har präglats av det stora landet i väster. Från att USA blev frihetshoppet för en fattig svensk bondebefolkning, via dess roll som uppskattad eller avskydd världspolis, till vår konsumtion av kläder, kultur och sociala medier.
Det betyder inte att vi är särskilt bra på att förstå USA. Det finns svenskar med stark USA-koppling och intresse som har djupa kunskaper som är värda att ta del av. Men för de flesta är USA allt för stort och skiftande för att fånga. Det blir små bitar som lyfts fram och får överdriven plats. Somligt viktigt syns inte alls.
Tyvärr finns det baksidor med det överdrivna USA-intresset. Vi har en tendens att importerar politiska och kulturella konflikter, som bygger på en helt annan historia än den svenska. Och när Sverige börjar analyseras utifrån USA:s arv, då blir isen snabbt riktigt svag. Vi har ingen historisk raskonflikt att hantera, vi bör inte importera språkbruket där hudfärg och ”ras” görs till egenskaper. Det skadar oss.
USA:s politiska vägval har självfallet stor betydelse för svensk säkerhetspolitik och internationella relationer. Men amerikansk politik är inte svensk. Och amerikanska motsättningar går i begränsad omfattning att översätta direkt till svenska.
Det är bra med utblickar. Det vore ännu bättre om vi riktade mer intresse mot våra nordiska grannar, mot Tyskland, mot Polen och mot övriga EU. Det är i vårt närområde som det största ekonomiska utbytet sker och det är här vi kan påverka avgörande beslut. Vi borde anstränga oss för att förstärka även de kulturella och politiska bindningarna i Norden och norra Europa. Det är i närområdet vår säkerhet kan garanteras genom ett gemensamt intresse, det är här vi kan bygga allianser som garanterat håller över tid. Här har journalistiken en avgörande roll, men också var och en personligen – kanske har vi tagit det som finns närmst oss alltför självklart för att bry oss på riktigt.
I Sverige måste vi också bli bättre på att förstå vårt eget land. Många av oss känner egentligen bara delar av landet, rör oss i begränsade geografiska områden och inrutade sociala kretsar. Journalistiken och politiken är generellt tämligen usel på att förmedla och tolka tillståndet – eller de olika tillstånden – i nationen. Lokalmedier som denna tidning ägnar sig åt sin lilla del av landet, medan riksmedierna utgår från en storstadsblick där allt utanför är landsort och därmed betraktas som det udda. Då blir det också svårt att förstå vilken utveckling som avspeglas i medborgarnas politiska reaktioner. Så blev också ryggmärgsreflexen att reagera med ett slags förakt inför den politiska utvecklingen i Skåne för 10-15 år sedan istället för att försöka förstå grogrunden.
Det är inte alls självklart att den politiska framtiden avgörs på ytterkanterna. Det är möjligt att intresset för USA och Donald Trump trots allt kan medföra att den värsta dumpopulismen har sin peak – ursäkta amerikanskan – bakom sig även i Sverige. Däremot behövs en mitten-höger och mitten-vänster som vågar ta i de svåra frågorna och vara lite mer folkliga. Populism i måttliga doser är inte nödvändigtvis av ondo, politiker som ska uppfostra folket lär aldrig vinna dess gunst.
