Tveka inte att öppna arkiven, Ask

Det är långtifrån säkert att detta leder till något. Argumentet för fortsatt sekretess är att det finns risk att oskyldiga utpekas. Mot detta står ett allmänintresse, en öppenhet i Sverige såsom i Tyskland. Inte för att publicera långa listor över landsförrädare, utan för att den som finns i arkivet ska kunna få ta del av vad som rapporterats om dem. Och – inte minst – för att strukturerna och de historiska sammanhangen ska kunna analyseras och bidra till förståelse. Låta landet lära av historien. Sprida insikt om hur Stasi fram till 1989 påverkade svensk inrikespolitik via medierna – och att det kan göras igen.

Birgitta Almgren, som skrivit boken Inte bara spioner (Carlsson) – och som nu är ett ärende för Justitiekanslern sedan misstanke uppstått om att hon brutit mot den sekretess hon ålagts av Regeringsrätten för att få tillgång till Stasiarkiven – påtalade i Dagens Nyheter i går att det finns stora brister i Säpos utredningar. Hennes bok, som grundar sig på delvis andra källor, gör tydligt att Säpo i sin utredning 2000/2001 aldrig gick till botten med hur utbredd Stasis infiltration av Sverige var. Säpo begärde aldrig ut de viktiga Rosenholzstatistikkorten eller F22-registerkorten över Stasis ”informella medarbetare” från CIA.

Tillsammans med en rad andra forskare har Almgren tidigare krävt att de nordiska regeringarna tillsammans ska begära att CIA överlämnar de uppgifter om nordiska medborgare man sitter på till Stasis arkiv i Berlin. Det är en högst rimlig begäran. En början på ett nytt kapitel i den segdragna historien om att hedra offren för Stasisvenskarnas verksamhet mer än att skydda medlöparna.

Också detta har justitieministern tidigare sagt nej till. En viktig aspekt som partierna i riksdagen definitivt bör ha i åtanke när de möts.

Nils Funcke, publicist och sekreterare i Yttrandefrihetskommittén, jämförde i gårdagens Expressen/KvP Moderaternas inställning 2002 till att öppna arkiven för att sprida insikt i nazismen med partiets nuvarande hållning mot att sprida kunskap om kommunismen. Det går inte ihop. Engagemanget kring Förintelsen gjorde det till en självklarhet att bekämpa slutenhet, nu urskuldas den med oro över enskildas integritet.

Visst finns det en tidsaspekt att ta hänsyn till. Engagemanget för Stasi ligger närmare i tiden. Men att öppna arkiv för forskning är inte detsamma som offentligt utpekande.

Stasiarkiven är inte Pandoras ask. Ask ska öppna arkiven för att sprida hopp, inte för att stänga det inne.