Trygghet i oturen

Somliga soliga dagar råder komplett nyhetsstiltje, och i enlighet med devisen att den enes död är den andres bröd vill informatörer och PR-konsulter fylla tomrummet. Därför svämmar tidningarna över med undersökningsresultat.

Läsaren får upplysningar av varierande intresse, företaget som producerat undersökningen får sitt namn i tryck – och journalister får något att skriva om.

Inget ont som inte har något gott med sig. Vissa undersökningar, exempelvis Länsförsäkringars om svenskarnas sparande, är intressanta. Undersökningens resultat är inte unikt – exempelvis har Dick Kling presenterat liknande siffror i böckerna ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” och ”Tryggare kan alla vara” (båda från Timbro Förlag). Ändå finns det ett värde, om än inte ett solklart nyhetsvärde, i återkommande rapportering om hur dåliga vi är på att lägga undan pengar. Kanske kan det på sikt få fler att spara några hundralappar i månaden.

Mer än fyra av tio svenskar har mindre än 40 000 på sparkontot, och nästan var fjärde svensk har mindre än 10 000 kronor sparade. Det är alldeles för lite. I en villa eller bostadsrätt är trasiga vitvaror alltid en risk. Tandläkarräkningen kan bli oväntat dyr. Vid arbetslöshet kan det dels ta tid att få den första utbetalningen från a-kassan, dels blir marginalerna snävare.

För människor som redan lever på marginalen låter experternas ”några månadslöner på banken” som en omöjlighet eller ett dåligt skämt. Ensamstående med låglönejobb har inte många kronor kvar i slutet av månaden. Många med tomma sparkonton tillhör dock inte denna kategori. Bland de ockrande sms-låneföretagens kunder finns en stor grupp som har relativt goda inkomster, men helt enkelt inte rättar mun efter matsäcken.

Så länge livet i övrigt flyter har denna grupp inget problem att surfa på marginalerna. De kortfristiga lånen betalas tillbaka i tid, kreditkortsräkningen likaså – men när livet plötsligt förändras är det lätt att fastna i skuldfällan. Därför bör alla, oberoende av vad de tjänar, försöka skrapa ihop ett litet eget sparande. Det gäller inte minst de tio procent av svenskarna som i dag står helt utan pengar på sparkontot, även om det där med sparade månadslöner känns fullkomligt omöjligt.

Sparade pengar ger trygghet i såväl livskriser som oväntade vardagsproblem. Det är ingen rafflande nyhet, men väl värt att tänka på.