Trelleborgsmoderaternas slösande ett gravt misslyckande

Det råder politisk enighet mellan de styrande och Socialdemokraterna om att man inte vill behålla Geijer. Socialdemokraterna menar att man har varit emot anställningen av honom från start. Sådant händer förstås – kommundirektörer har svårt att vara helt frikopplade från den politiska majoriteten, de ska trots allt genomföra det politiken beslutar.

Det är möjligt – men ytterst svårbevisat – att en kommundirektör ska ha 127 300 kronor i månadslön. Det förutsätter dock att arbetet man genomför är exceptionellt bra och till stor nytta för kommunen. När politikerna bestämmer att det bästa sättet att få nytta av en (före detta) kommundirektör är att betala för att vederbörande inte ska utföra något arbete ligger det i farans riktning att de tidigare löneutbetalningarna inte heller har motsvarats av leverans till medborgarnas gagn.

Det är inte första gången Trelleborgs kommun köper ut höga chefer. Det har hänt tidigare med kommundirektörer och det har hänt i ett uppmärksammat fall med en kommunikationschef som aldrig hann börja. Det brukar motiveras med att höga chefer inte har något anställningsskydd på vanligt vis och därför måste ha utköpsklausuler, ibland kallat vd-avtal. Näringslivsfolk brukar då framföra att den typen av långa avtal är ytterst sällsynta i vanliga företag, möjligen förekommer de i större börsbolag och i statliga bolag. Under alla omständigheter gör sådana avtal att det är av än större vikt att man lyckas med rekryteringarna.

Då den generösa lönen för kommundirektören användes som argument för att höja arvodena för kommunalråden blir hela saken än mer delikat. Det färgar av sig på hela det politiska etablissemanget i Trelleborg, då de stora partierna tyckte att direktörsavtalet – med full lön men deltidsjobb – var en bra avgångslösning, samt genom att bara de mindre partierna gick emot arvodeshöjningarna.

För Moderaterna, som innehar ordförandeposten i kommunstyrelsen, är detta extra besvärande. Moderaterna ska vara ett parti som är sparsamt med skattemedel och prioriterar kärnverksamheter. När den återhållsamma hållningen inte gäller de avtal man själv tecknar eller arvodena för den egna politiska ledningen, ja då blir ett sådant budskap inte trovärdigt. Det är i den sitsen Moderaterna i Trelleborg har hamnat. Det spelar egentligen ingen roll på vilken nivå ersättningarna hamnar efter ett nytt beslut – eller hur väl man motiverar att ansvar på högsta nivå också kräver bra betalt – bilden är satt av girighet och dubbla budskap.

När nya löner och arvoden tas fram bör det göras i en bred överenskommelse, som redovisas tydligt och öppet för kommunens medborgare. Redan före varje val bör det stå klart hur mycket pengar som avsätts till politisk styrning, vilket antal kommunalråd som är lämpligt och vilka resurser i form av tjänstemän och annat de ska ha till sitt förfogande.

Extremt höga löner, som i kommundirektörsfall, hänger också ihop med att jobbet kan ryka snabbt. Den höga lönen i sig ska kompensera för den risken, utköp eller specialavtal ska inte kosta skattebetalarna skjortan.