Trelleborg i en kniptång
Kommunfullmäktige fortsatte i måndags att dribbla med Trelleborgs framtidsplaner. Nu blir det en folkomröstning om västlig eller östlig infart till hamnen eftersom oppositionen ville det, men inte förrän till det normala valet 2022 eftersom majoriteten ville det. Kom då ihåg att folkomröstningar inte är beslutande, bara rådgivande. Väster kan bli öster precis som vänster blev höger i trafiken, även om folket röstar annorlunda.
Ska det vara en poäng med folkomröstning måste alternativen vara extremt tydliga. Väst eller öst kan låta enkelt. Men det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till. Även ”västlig infart” innebär en infart längre österut än i dag. Kommer trelleborgarna att veta vem av kommunen, staten och EU som ska betala vad i respektive alternativ? Går det att veta vilka konsekvenserna för hamnstadens omfång och utveckling blir? Och – för hur länge ska ett nej till östlig infart gälla? Längre än det ”obestämd tid” som kommunen och Trafikverket redan har kommit överens om?
Alla planer för hamnens flytt österut utgick från en ringväg med östlig infart. Det skulle öppna för en hamnstad, eller snarare en stadsdel som knöt ihop det gamla Trelleborg med ett nytt. Det var en vision som ville förena godshamnsidentiteten med en ny som attraktiv boendestad vid havet. Det var redan från start ett svårt uppdrag: ringled och östlig infart betyder stora förändringar för boende längs den sträckan. Här någonstans borde den riktiga förankringsprocessen ha börjat, både med medborgarna och inblandade myndigheter. Miljötillstånden för hamnen hanterades enligt konstens alla regler och flytten påbörjades. Men mycket av det andra kom på undantag. Är det hamnens behov som ska styra? Vad ska den leverera tillbaka? Vad ska staten stå för? Vilka ingrepp i och runt Trelleborg kan medborgarna acceptera? Hur ska konflikter mellan de medborgare som gynnas och de som missgynnas hanteras? När börjar pengarna från lånen och investeringarna rulla åt rätt håll, när är det återbetalt, när kan man tala om avkastning på satsat kapital?
Planen verkar ha varit av typen ”bara man sätter igång så löser sig resten längs vägen”. Visst, en del sår läker med tiden. Andra blir värre och värre ju längre man lämnar dem obehandlade. Tyvärr har Trelleborg hamnat där. Staden riskerar att bli som en kniptång, med ringled utan anslutning till hamnen och fortsatt transportled för tunga fordon från väster genom centrala staden mot en hamn i öster. Allt medan viktiga delar av finansieringen är oklar, myndigheter på diverse nivåer har olika mål och invånarna ställs mot varandra.
I en tjänstemannaanalys från i maj ”Konsekvensanalys Avsiktsförklaring Trelleborgs kommun – Trafikverket Påverkan på Kuststad 2025” heter det att ”Att hamntrafiken kommer fortsätta gå på den västliga infarten innebär att den barriär vägen utgör finns kvar och att kopplingarna mellan de nya områdena och den befintliga staden försvåras. Visionen om att staden möter havet, blir istället att en stadsdel kan möta havet.”
Det heter vidare att området inte kommer att kunna byggas ut som planerat och att ”600 färre lägenheter till ett värde av 200-250 miljoner kronor inte kan byggas om hamntrafiken ska fortsätta via den västliga infarten”.
Man kan med fog säga att viktiga delar av kalkylen med att flytta hamnen i österled går upp i rök med den lösningen. Om det ska bli någon hamnstad över huvud taget måste logistik- och truckcenter ändå nyetableras.
Andra direkta kostnader som varnas för är att kommunen kan bli återbetalningsskyldigt för EU-bidrag som erhållits för planering av ringväg och hamninfart. Förseningarna och osäkerheten kostar på flera sätt och det konstateras att finansieringsstrategin inte kommer att hålla. ”Det finansiella trycket kommer att ytterligare öka under den närmast kommande 5-8-årsperioden” heter det.
Hittills har hela projektet mest kostat pengar, svett och tårar. Det var inte meningen. Avsikten var att hamnverksamheten skulle få nya förutsättningar och kunna leverera ekonomiskt resultat tillbaka på de lån som i slutänden trelleborgarna gått i borgen för. En ny attraktiv stadsdel var både en ekonomisk förutsättning och ett potentiellt stort lyft för Trelleborg som bostadsort. Vinsterna låg en bit bort i tiden hette det, men tidpunkten för målgång har förskjutits allt längre mot horisonten med ökade finansiell osäkerhet som följd.
Egentligen är projektet redan bestämt och klubbat på kommunal nivå, flera gånger om. De senaste åren har staden byggt in sig i en lösning. Politiker, bolagsföreträdare och tjänstemän borde nu se till att pedagogiskt förklara för medborgarna vilka insatser som har gjorts hittills, vilka som krävs framåt och vad som kan förväntas komma i retur och när. Efter det kan frågan möjligen ställas till invånarna om staden ska gå vidare och i så fall hur.
