Trelleborg blir bättre med Liberalerna
I Trelleborg har det inträffat en demokratisk omvälvning de senaste decennierna. Sverigedemokraterna, nu igen! utbrister kanske läsaren och gör sig beredd att snabbt bläddra vidare. Men, nej. Det stora skiftet är ett annat.
1994 fick Socialdemokraterna egen majoritet i kommunen med hela 31 av 51 mandat. Hjälpt av en omfattande ekonomisk kris som briserade under den borgerliga regeringen, var socialdemokratin även efter trelleborgska mått mätt urstark. I Trelleborg hade Arbetarekommunen av väljarna fått förutsättningar att utan kompromisser bygga sitt lokala idealsamhälle. Man kan säga att Socialdemokraterna missade den chansen. Och S har sedan dess fortsatt att missa. 2018 återstår 12 S-mandat i fullmäktige. Med ett undantag för ett litet gupp 2014 lutar kurvan åt ett håll. Tappet på 19 mandat gör socialdemokratins fall till den största politiska förändringen i Trelleborg de senaste decennierna.
Denna drastiska omvälvning har hamnat i skymundan av att Sverigedemokraterna under perioden gått från noll till 13 mandat, de två första kom 2002. Men det viktigaste beskedet över tid är att trelleborgarna har förlorat förtroendet för Socialdemokraternas förmåga att styra kommunen. Under samma period har däremot de fyra borgerliga partierna gått från 17 mandat 1994 till 20 mandat 2018. Toppade gjorde de 2010 med 22 efter att bland annat Ulf Bingsgård (M) och Patrik Holmberg (C), ivrigt påhejade av denna ledarsida, haft modet att bilda en Allians inför valet 2006 och därefter ta över i minoritet. Det går alltså att ta ansvar och vinna väljare.
Det borde en återbildad Trelleborgsallians göra igen. Det är faktiskt ett rejält styrketecken att ha ökat antalet mandat under samma period som SD gått från noll till 13.
Det är lätt att förstå Liberalernas och Centerpartiets ställningstagande mot SD. Men att ha det som enda utgångspunkt fungerar inte om man vill påverka Trelleborg i rätt riktning. Sverigedemokraterna går inte att tänka bort – särskilt inte med 13 mandat. Men utan att tumma på några värderingar kan fyra Allianspartier tillsammans föra Trelleborg i starkare borgerligare riktning än om man överlåter till Moderaterna och Kristdemokraterna att på egen hand ingå valteknisk samverkan med Sverigedemokraterna. En Trelleborgsallians skulle trots allt ha 20 mandat, mot S och MP:s 14, SD:s 13 och Söderslättspartiets 4.
Att låta Moderaternas och Mikael Rubin i sällskap med Kristdemokraterna styra genom en uppgörelse med SD är inte att minska SD:s inflytande. Både Centerpartiet och Liberalerna har dessutom tidigare varit med och regerat Trelleborg i minoritet. Åtminstone de första fyra åren gjordes det med framgång.
Att även Liberalerna kan påverka utgången i en klassisk arbetarstad med stort SD-stöd kan Torkild Strandbergs framgångar i Landskrona visa. Liberalerna ligger i praktisk politik nära Moderaterna.
En ny Trelleborgsallians har ett fåtal dagar på sig att hitta tillbaka till varandra. Det bör de göra med lärdomar från de tidigare perioderna. Ett är att gott styre kan premieras av väljarna. Två är att Moderaterna måste våga ge de andra plats att lysa.
Liberalerna skulle exempelvis från sin lilla position med två mandat ha som ingång i förhandlingarna att ta särskilt ansvar över ett område, låt säga skolan. Med en liberal och högt profilerad ordförande i bildningsnämnden skulle partiets resurser kunna koncentreras till en för Liberalerna central fråga. Är det någonstans Trelleborg återigen behöver krafttag så är det inom utbildningsområdet. Kristdemokraterna hör ihop med äldreomsorgen. Centerpartiet och Patrik Holmberg lär inte ha släppt sitt intresse för samhällsbyggnad.
Tiden är på väg att rinna ut. Men om Allianspolitiker i Trelleborg fokuserar på att vilja genomföra så många konstruktiva och nödvändiga beslut som möjligt bör de vända sig till varandra. Viktiga sakområden har vi på ledarplats tagit upp tidigare, men återupprepar här eftersom repetition är kunskapens moder: Återhållsamhet med skattenivån, intensivare samarbete med polisen för att hålla tillbaka brottsligheten, genomgång av de kommunala bolagens uppdrag inkluderat hamnen, tät kommunikation med myndigheterna om Trelleborgs infrastruktur, en skola som klarar av elever med olika begåvningsnivå, arbete för att få en riktigt bra friskola till kommunen, ett rejält uppsving i näringslivsarbetet, satsning på demensvården, fortsatt förbättring av Trelleborgsmodellen för att få ut fler i arbete och minska bidragsberoendet, aktivt uppsökande av fastighetsbolag för att ta tag i eftersatta centrala delar.
Det är inte omoral att ta ansvar i besvärliga parlamentariska lägen. Tvärtom är det moraliskt rätt –och viktigt för Trelleborgs framtid.
