Tillsatser och halvfabrikat

Det visar en undersökning gjord bland 1 000 personer av Novus Opinion och som publicerats i Dagens Nyheter.

Pesto är oftast gjord av olivolja, basilika, parmesan och pinjenötter – det finns smakvariationer, men den man köper på burk innehåller oftast detta. Vad falukorven faktiskt innehåller ska vi inte gå in på – som det bevingade uttrycket säger: folk mår bäst av att inte veta hur korv och demokrati egentligen kommer till.

Matdebattens vågor har svallat höga denna vinter. Det har varit köttklister och e-nummer. Råvaror kontra halvfabrikat. Det har varit broilerlamm och salmonella i köttfärs. Det är grisar som käkar av varandra istället för att bli hälsosam mat. Och nu kommer – förhoppningsvis – våren och då kanske debatten om cellulosa i glass. Det är cellulosan som gör mager glass rund och god – men egentligen är ämnet utvunnet ur trä och kan i en innehållsdeklaration kallas E460.

De flesta människor vet vad man bör äta. Mindre av falukorven och mer av det rena köttet. Mindre glass och mer frukt. Basilikan i peston är nyttig, men parmesanen ganska kalori­rik. Men kunskap gör oss inte smalare eller hälsosammare – det är bara praktik som leder någon vart.

Dala-Demokratens eldige politiske redaktör Göran Greider brukar vilja införa fettskatt – så att det blir dyrare med fet mat och därmed mindre lockande.

Andra vill förbjuda tillsatser. Några vill att vi alla ska bli vegetarianer. Andra vill ge mer makt till Livsmedels­verket så att myndigheterna kan stoppa det som de tycker är onyttigt eller omoraliskt – som exempelvis limmat kött. Och alla har lite rätt och ganska mycket fel.

Det vore bra om fler åt hälsosamt. E-nummer är obegripliga för de flesta och borde ersättas med rimliga innehållsförteckningar som är begripliga för oss vanliga konsumenter.

Det som alla bör kräva är att det lagstiftas om just tydliga innehållsförteckningar. Där trämassan i glassen måste förklaras. Där köttklister framgår. Och där ingen tillverkare kan gömma sig bakom siffror. Då har vi alla ett val.

Som människa kan man inte kräva att någon annan tar hand om allt. Om man inte orkar sig igenom en tydlig innehållsförteckning så får man skylla sig själv. Staten kan lagstifta fram märkningen, men inte smarthet hos konsumenten.