Annons
Ledare

Petter Birgersson: Till dem som behöver yttrandefriheten mest

Petter BirgerssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 7 augusti 2023
Petter Birgersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Hur mycket är den värd, rätten att demonstrera?
Hur mycket är den värd, rätten att demonstrera?Foto: Johan Nilsson/TT

Tryck- och yttrandefrihet är inga självklarheter i muslimska länder. Då är det tur att det finns modiga människor som tar kampen för svensk yttrandefrihet i kanaler som i hög grad riktar sig till muslimer.

Man skulle kunna föreställa sig att yttrandefriheten är ett demokratiskt kärnvärde för alla medborgare i Sverige. Men när svenskar tillfrågas är inte uppslutningen total. I en opinionsundersökning från Novus i juli svarade 68 procent att det är mycket viktigt att försvara yttrandefriheten i Sverige. 28 procent tyckte att alternativet ”ganska viktigt” passade deras demokratiska instinkt bättre.

Annons

Man kan förstås föreställa sig att det är helt och hållet kopplat till bränningar av koranen. Men när Novus i april 2022 ställde den bredare frågan ”Anser du att man bör förbjuda demonstrationer som kan kränka någon person eller grupp?” svarade 28 procent ja och bara en knapp majoritet – 55 procent – nej. Resten visste inte vad de skulle svara.

Skillnaden var stor mellan män och kvinnor. 39 procent av de tillfrågade kvinnorna svarade att sådana demonstrationer som kan kränka någon person eller grupp borde förbjudas, bland männen var det 18 procent.

Att yttrandefriheten och dess gränser diskuteras är bra. Det är dock förvånande att utgångspunkten för många är att det är den svenska synen på yttrandefrihet som är den besvärliga. Det är det inte. Det är exempelvis klokt att polisen ger tillstånd till allmänna sammankomster medan det är domstolar som avgör om yttranden där utgör hets mot folkgrupp eller förtal. Inte ens i Sverige får man ju yttra vad man vill i vilket sammanhang som helst. Ofta är begränsningarna hårda, vilket KD:s partiledare Ebba Busch fått erfara.

En partiledare och numera minister kan alltså orientera fel i det svenska yttrandefrihetslandskapet. Hur ska då utlänningar förstå hur det fungerar?

Det finns personer som är villiga att ge sin syn på svensk yttrandefrihet till omvärlden. Fast på olika sätt.

Före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt är snabb att förmedla till internationella medier att Sverige bör förändra sina lagar (BBC), då sådant som koranbränningar inte är yttranden utan hatfulla handlingar. Det trots att Carl Bildt vet – och också säger i samma intervju – att svensk domstol ska avgöra om något brott har begåtts.

Färre är de som för omvärlden försöker förklara vad svensk lag och tradition kring yttrandefrihet innebär. Men de finns. Inas Hamdan, journalist på Sydsvenskan, är en av dem som tar stort ansvar. Hon skriver ofta om kulturella och religiösa konflikter i Malmö, på ett sätt som få andra vågar och behärskar.

Hamdan medverkade i förra veckan i den arabiskspråkiga nyhetskanalen Al-Jazeera som når till många muslimer. Där höll Hamdan ett – om uttrycket tillåts i sammanhanget – brandtal för svensk yttrandefrihet. Hamdan talade om att yttrandefriheten gör det möjligt för alla grupper att göra sin röst hörd och att det inte är statens uppfattning som framförs.

I en egen text om sin medverkan skriver Inas Hamdan i Sydsvenskan (5/8): ”Jag undviker medvetet att nyansera mig. Visst finns det rasism i Sverige. Och visst finns det hat mot muslimer. Men inför Al Jazeeras mångmiljonpublik kändes det viktigare att försvara yttrandefriheten. Den frihet som gör det möjligt för oss journalister att granska makthavare och uppmärksamma orättvisor.”

Det är föredömligt, modigt och gör långt mer värt för förståelsen av svensk yttrandefriheten än någonsin en före detta stats- och utrikesminister kan åstadkomma.

Annons
Annons
Annons
Annons