Tala väl om svensk demokrati
Att länder med komplicerad närtidshistoria, som ingick i östblocket under flera decennier, har en skakig inrikespolitisk färd från och tillbaka mot styren med auktoritära drag är en sak. Men Sverige är något annat. Det må vara ett sätt att mobilisera egna väljare, men det är ett olyckligt val statsministern gör om han ger bilden av att ett maktskifte med Moderaterna och Kristdemokraterna i regeringsställning skulle innebära en risk för demokratin (SVT 17/3). Ökade motsättningar och polarisering i svensk politik är något som hörs över Östersjön, till Putins korridorer och vidare ut i världen.
Det akuta hotet mot ett välfungerande samhälle och i förlängningen demokratin kommer inte främst från parlamentet eller väljarna. Det ska till ett rejält misslyckande från de styrande om väljarna inte längre tror att de kan hålla ordning på landet.
Nu saknas inte verkliga hot mot Sverige. I den senaste årsboken från Säpo, färsk från 18 mars, framgår det tydligt. Andra meningen i pressmeddelandet tar inga omvägar: ”Hotet kommer från både främmande makt och våldsbejakande extremism. Angriparna har fått en ökad förmåga som stöds av både digitalisering och polarisering i samhället.”
Säpo bedömer att det finns ett förhöjt attentatshot från den våldsbejakande högerextrema miljön och den våldsbejakande islamistiska miljön. Den vänsterextrema miljön följs också noga av Säpo.
De inrikes hoten kan inte alltid enkelt särskiljas från de utifrån kommande. Instabilitet i olika former kan ligga i främmande makts intresse. Säpo skriver: ”Bland annat riktar sig främmande makt mot kommersiella mål, militära mål, teknik, forskning och utveckling samt människor som sökt sin fristad i Sverige. Främmande makt kommer också fortsatt att försöka påverka svenska politiska ställningstaganden. Ryssland, Kina och Iran är de länder som utgör det allvarligaste hotet.”
Det militära försvaret är inne i en fas av att återställa den urholkade förmågan. Återuppbyggandet av försvaret tar tid. Och det är inte självklart att det hinns med enligt tidplanen. Enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, Foi, som utkom den 25 februari ”Nu är det bråttom! - En studie om infrastrukturförsörjning under Försvarsmaktens tillväxt 2021-2030” ska de fem planerade återetableringarna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå/Östersund vara klara 2025 och med full kapacitet senast 2030.
För överbefälhavaren Micael Bydén gäller det att balansera kritiken mot inhemska politiska beslut och prioriteringar när det kommer till hur försvarsanslagen ska användas. Bydén måste skicka ett budskap till beslutsfattarna i Sverige men samtidigt inte skicka fel signaler till andra sidan Östersjön. Statsministern borde också vara mer försiktig i sina uttalanden, däremot lyssna mer noggrant till vad ÖB vill ha sagt.
Det ska finnas tillgänglig personal, köpas rätt materiel i tillräcklig mängd och byggas nya regementen. Och om det handlar om svensk säkerhet bör det inte handla om regionalpolitik utan om var geografiskt och inom vilka försvarsgrenar det är mest akut med faktisk förmåga.
Om det är någonstans svenska politiker ska lägga sin energi är det på att förebygga och att mota dessa verkliga hot mot landet, invånarnas välfärd och förlängningen demokratin. Det borde också märkas i högre grad i de politiska utfrågningarna. Däremot bör de ledande politikerna vara kloka nog att betona att Sverige är en stabil demokrati, även om man riskerar att förlora val.
