Tågen ska tuffa – inget annat duger

Nästan 40 procent av skåningarna arbetspendlar över kommungränser, och det är viktigt att fler ser hela Skåne som möjlig arbetsplats – oavsett var man sover om natten. Det ökar friheten och chansen att få jobb. Det knyter alla kommunerna samman och förenar människor.

Samtliga partier vet att tusentals människor måste kunna lita på att tågen tuffar och bussarna rullar. Därför råder snarare enighet än käbbel mellan politikerna vad gäller kollektivtrafiken. Det är bra, men betyder att gårdagens debatt mellan Pia Kinhult (M) och Henrik Fritzon (S) inte direkt blev någon rafflande rysare. Båda vill ha punktlighet, tillgänglighet och pålitlighet.

Det man bråkar om är på detaljnivå. Under mandatperioden har femklövern satsat på utökning av Pågatågen och i stället dragit in 23 busslinjer (något Fritzon var med på). Socialdemokraterna vill nu återinföra nio av linjerna, medan Moderaterna är öppna för utvärdering. Skillnaden mellan partierna är mycket liten.

På de nio linjer man diskuterar reser blott 300 personer per dag, så frågan får onekligen mer utrymme än den förtjänar.

Visserligen behöver man ställa frågan om det är värt att lägga 30 miljoner kronor på några hundra resenärer, och om det gynnar miljön att ha nästan tomma bussar som kör genom landskapet. Kanske kan man hitta andra, billigare och miljövänligare färdalternativ för dessa resenärer. Men i grunden är det ingen stor sak.

De båda debattörerna vill i grunden samma sak: att tågen ska gå i tid så att skåningarna blir nöjda och får ihop sitt liv. Eftersom regionen är beroende av statens satsningar på spår och underhåll för att nå det målet, vore det därför önskvärt om S och M samarbetade för att påverka uppåt i stället för att tjafsa om småsaker sinsemellan. Alla moderna partier vill trots allt ha ett levande rörligt Skåne, så sätt igång.