Ta ton med Loreen

När svenska Loreen i kväll ställer sig på scen i Baku är det i ett sammanhang som är fjärran tiden före 1993, då Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, bjöd in tidigare Sovjet­republiker till tävlingen. För första gången i Centralasien. För första gången i en hård diktatur.

Eurovision påstås vara opolitiskt. Det är ”bara” en musiktävling. Så är det inte för president Ilham Alijev och ”familjeföretaget” kring honom. Hans fru är ordförande för landets Eurovision-kommitté. Konflikten med grannlandet Armenien om Nagorno-Karabach är närvarande också här. Säkerhetstjänsten ska efter Eurovision 2009 ha kallat personer som sms-röstat på Armeniens bidrag till förhör, de ansågs ha agerat ”opatriotiskt”.

Azerbajdzjan använder Eurovision 2012 på samma sätt som Kina använde Peking-OS 2008. Som ett skyltfönster. Man har tvångsflyttat människor och putsat upp fasaden.

När värdlandet agerar så, bör organisationen bakom dra öronen åt sig. Det har EBU inte gjort.

Loreen är värd respekt, en stjärna med lyskraft som fotbollslandslaget borde låta sig inspireras av inför EM i Ukraina. Hon har trots hoten om att bli diskvalificerad besökt organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter – och fått kritik från den azeriska regimen. Påminner oss om Tommie Smith och Juan Carlos när de för att stödja medborgarrättsrörelsen i USA höjde sina nävar mot skyn från prispallen i Mexico City 1968.

Loreen är vinnare, oavsett hur det går i kvällens sångtävling. Fler borde ta ton tillsammans med henne.