Ta bort munkavlen, gör teori till praktik

Men i stället för att låta den mycket välformulerade teorin om svensk vapenexport i praktiken styra hur Totalförsvarets forskningsinstitut, Inspektionen för strategiska produkter och Exportkontrollrådet agerar, tycks man hellre vilja minimera de politiska skadorna. Både S och M dementerar, förnekar och skyller ifrån sig.

Ekots avslöjande av projekt Simoom, det svenska engagemanget i bygget av en vapenfabrik i det absoluta kungadömet Saudiarabien, fortsatte på onsdagen med uppgiften att Exportkontrollrådet, med representanter för samtliga partier i riksdagen, har varit informerat. Flera gånger.

Detta väcker ett par frågor.

Fyller EKR ingen funktion?

Hur stor är den lagstadgade insynen när ledamöterna är ålagda tystnadsplikt?

I EKR sitter tolv riksdagsledamöter, alla partier är representerade. Björn Leivik (M) förklarar för Ekot varför han inte reagerade i samband med informationen 2010: ”Det var väl inte så mycket resonemang eftersom det fanns ett avtal mellan våra länder. Det var det som reglerade upplägget och det kunde inte vi ha några synpunkter på.”

Detta är makabert. För alla inblandade måste det stå klart att exporten till Saudiarabien bryter mot de höga ideal som officiellt är Sveriges linje. Anledningen till att man sitter i EKR är rimligen att man har synpunkter på verksamheten, protesterar och engagerar sig. Vad ska EKR annars göra?

Att det blir så här beror på att ledamöterna i EKR är ålagda absolut sekretess.

Lars Ångström (MP) medger till exempel att han har fått information, men säger samtidigt att han valt att inte informera partiledningen, vilket han ångrar. Det ska han inte göra. Hade Ångström valt att informera partivännerna så hade han brutit mot sin tystnadsplikt, och riskerat fängelse.

EKR är alltså bara en fin fasad. Ledamöterna informeras, men får inte berätta något, för någon. De känner uppenbarligen inte heller att de kan påverka den verksamhet som FOI bedriver. Denna ordning är en nidbild av öppenhet.

Lennart Rhodin (FP), som själv sitter i EKR, har föreslagit att rådet offentligt borde redovisa vilka ställningstaganden som ledamöterna har gjort. Det är ett bra förslag. Först med verklig öppenhet skulle en riktig diskussion om svensk vapenexport kunna föras.

Sekretessreglerna i just detta fall framstår som förlegade. EKR har fortsatt på samma sätt som man gjorde under kalla kriget, vilket möjligtvis har befordrat affärerna men samtidigt försvårat den viktiga demokratiska kontrollen.