Syndikalisterna – en svensk maffia?

”De sprider kaos och anarki istället för ordning och reda på arbetsmarknaden,” förklarade Pettersson i P1-Morgon på måndagen.

Boken har kritiserats för att vara vinklad, efter­som den ges ut av pr-byrån Rådhusgruppen som har kopplingar till Socialdemokraterna. Men i sak tycks inte syndikalisterna själva ha värst mycket att invända mot den grundläggande kritiken. Kaos ingår i förbundets affärsidé – det är inget SAC hymlar med.

”Vi skapar kaos för att vi inte följer kutym som råder mellan Svenskt Näringsliv och LO och TCO. Vår syn är att arbetsgivare och anställda inte har någonting gemensamt”, sade Jan Abrahamsson, organisatör vid SAC, i Ekot.

Medlingsinstitutets statistik bekräftar bilden av SAC som ett förbund som tar till stridsåtgärder på lösa grunder. År 2010 svarade SAC för omkring 70 procent av samtliga varsel i Sverige – varav en stor del gällde indrivningsblockader.

Det är ingenting jämfört med spanska eller franska förhållanden, förklarade Abrahamsson i radio.

Han tycks ha glömt att SAC verkar i Sverige. Här brukar arbetsgivare och fack ta gemensamt ansvar för arbetsmarknadens villkor. Reella konflikter existerar förstås, men de brukar lösas på laglig väg – inte genom hot, glåpord och indrivningar.

Det tragiska är att Syndikalisternas metoder drabbar just dem de påstår sig vilja skydda. När SAC är i farten kommer debatterna ofelbart att handla om förbundets metoder – istället för de anställda som eventuellt behandlats illa. Det viktiga tycks inte vara att kämpa för medlemmarna, utan mot arbetsgivarna.