Sveriges Nato-medlemskap är solidaritet
Finlands utrikesminister Pekka Haavisto gick upp i talarstolen på Folk och försvar i Sälen. Han gav en koncentrerad lektion om den svensk-finska historien, om Finlands självständighetskamp, om svensk solidaritet under krigen, om hur det är att strida för sin överlevnad som självständig nation, om svåra sår efter inre splittring, och om vad krig mot yttre fiender innebär.
Haavisto förklarade vikten av det svensk-finska förhållandet: ”Från att ha varit delar av samma rike, blev Sverige och Finland bästa vänner och grannar. Under hundra år som storfurstendöme i det ryska riket, var det arvet från den svenska tiden som skyddade oss mot förryssningsförsök. Under den första tiden när Finland var självständigt kom Sverige till hjälp när vi hade det som svårast.”
I Finland är historien närvarande på ett självklart sätt. I Sverige är distansen lång till kunskapen om Finlands band till oss och vår grannes förhållande till Ryssland. Det är hög tid att förstärka och överföra den kunskapen till kommande generationer.
Rysslands krig mot Ukraina har åter snabbt fört Finland och Sverige närmre varandra. Ukrainas sak är vår. Finlands sak är vår. Sveriges sak är Finlands. Den samtidiga ansökan till Nato, som kan betraktas som en gemensam, understryker detta.
Finland och Sverige är, som Haavisto konstaterade, en militärstrategisk enhet. Den är central för försvaret av Norden och Baltikum och därmed för Nato. Att Sverige och Finland tar det formella klivet in över Natotröskeln är därför av största vikt för samtliga inblandade. Det svenska medlemskapet i Nato handlar minst lika mycket, kanske mer, om solidariteten mellan de fria, demokratiska länderna som om Sveriges försvar.
Det är också något som statsminister Ulf Kristersson lyfte i sitt tal. Orden ”Sverige och våra allierade” är talande. I ett skarpt läge finns Sverige där för Baltikum, för Polen, för våra nordiska grannar, för Natos medlemsländer.
Ulf Kristersson betonade svensk förmåga i form av militär teknik och underrättelsetjänst. Det understryker vikten av att Saab, Kockums och andra svenska företags kompetens inom försvarsmateriel behålls och förstärks. Kortsiktiga beslut som på lång sikt avlövar Sverige på kompetens har vi inte råd med – vi har haft nog av dem inom ett antal grundläggande områden.
På en fråga om det diplomatiska förhållandet till Turkiet i samband med Nato-ansökan svarade statsministern att Sverige, liksom Finland, har genomfört nödvändiga åtaganden men att Turkiet vill saker som vi inte kan och inte vill ge dem. Det står klart att det är övriga Nato-medlemmars klara vilja att hjälpa till att få Sverige och Finland i gemenskapen så fort som möjligt.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg påminde – för dem som tror motsatsen – att Ukrainakriget inte är någon isolerad konflikt som saknar direkt beröring med Sverige och Norden: ”Regimen i Moskva önskar ett annat Europa. De önskar ett Europa där de kontrollerar grannländer, där de ser demokrati och frihet som hot.” Stoltenberg betonade att Sverige och Finland i hög utsträckning redan är integrerade i Nato, inklusive säkerhetsförsäkringar bland annat från våra nordiska grannländer
Det svensk-finska bandet har kommit att stärkas av kriget i Ukraina. Det är avgörande att hela det nordiska samarbetet går samma väg. Det gäller i alla formella plattformar, i skolsalar, i personliga relationer mellan politiker och i vårt förhållningssätt som enskilda medborgare. Besök grannländerna, läs om deras och vår gemensamma historia och förstå Norden bättre!
