Sverigedemokratisk skatteplanering

Det markerar den inkomst som en del uppnår under ett begränsat antal år mitt i livet. Oftast nås den efter ett par decennier av pluggande, studielån och halvtaskigt betalda jobb.

Väl där ska man betala ännu mer av sin inkomst i skatt, nämligen i statlig skatt. Över hälften av alla pengar över gränsen ska in till statskassan. Fast ska man vara rättvis mot finansminister Anders Borg (M) så har han inte bara genomfört jobbskatteavdrag utan också flera gånger höjt den där gränsen. Det vill han göra nu igen. Som vanligt med protester från vänster. Där betraktas alla med goda inkomster som ständiga mjölkkossor, inte som individer vars inkomster förändras över livet.

Men Anders Borg och hans allianskamrater har inte behövt bry sig så mycket om vänstern. Tills nu. För Sverigedemokraterna vill också vara med och snacka brytpunkt. Äntligen en chans att ställa till det lite för regeringen och visa att Sverigedemokraterna faktiskt kan påverka den ekonomiska politiken. Ett femte jobbskatteavdrag – inga problem för SD. Men ett nej till höjd brytpunkt blir mest en knäpp på näsan för de tjänstemän som ändå inte röstar på SD. Därför behöver det inte kosta något i september 2014. Så som SD:s ledamot i finansutskottet, Sven-Olof Sällström, uttrycker det om den övriga oppositionen: ”Jag hoppas naturligtvis att de kliver ur sandlådan och tar sitt ansvar.”

Se där en ny brytpunkt i politiken. Och ett SD som gärna slår mynt av lite skattebråk.