Emma Jaenson: Sverige har fostrat en generation vuxna barn

“Det kan bli krig i Sverige”, konstaterade civilminister Carl-Oscar Bohlin (M) under ett anförande på säkerhetskonferensen Folk och Försvar i Sälen. Både regeringen och överbefälhavare Micael Bydén menar att ett krig i Sverige inte kan uteslutas.

Men i enlighet med svensk debattsed fokuserades inte på innehållet eller sanning i det som sades, utan på hur det formulerades. Ordföranden för Svenska FN-förbundet konstaterade: “Att oroa hela svenska befolkningen och främst våra barn och unga [...] är olyckligt.” Man ska tänka på “vilka ord man väljer”.

“Barnen är livrädda för regeringens krigsutspel” konstaterades i GP den 9 januari. I det allra första inslaget i Aktuellt den 9 januari om konferensen i Sälen intervjuas en flicka. Hon berättar att “på kvällen blev jag också väldigt, väldigt rädd och inte kunde sova”. Således var den första intervjufrågan som ställdes till Bohlin om “tonläget” i debatten.

Men fenomenet är återkommande i svensk debatt. I stället för att tala om det som faktiskt sades, snedvrids debatten snabbt till att handla om ord, retorik och “tonläge”. Och ofta dribblas det konkreta, som kan vara jobbigt eller kontroversiellt, bort.

Samtidigt är det krig i Europa, i ett närliggande land. Det är inte troligt att det kommer att bli krig i Sverige under närtid. Men svenska medborgare bör fortfarande vara förberedda på vad som förväntas av dem i en krigssituation.

Och varför ska vi inte tala om att det som händer i Ukraina, skulle kunna ske även här? Ska vi även där förminska de fruktansvärda övergrepp som Ryssland genomför på grund av “tonen” i debatten? Mängder av ukrainska barn lever i kriget. Det uppskattas att runt 20 000 ukrainska barn har förts bort från sina föräldrar till Ryssland. Många barn har dött i kriget. Det är verkligheten.

Paradoxalt nog är det ofta däremot helt okej att skrämma barn med jordens undergång när det kommer till klimatet eller att intala barn att de är födda i fel kropp. Men att drista sig till att tala om krig i Sverige, där går gränsen!

Men bör vi inte glädjas åt att politiker talar klarspråk? Som inte lindar in orden, utan beskriver sakernas tillstånd som de faktiskt är? Bohlin påpekade i SVT (9 januari) att “vi pratar om de risker som finns i vår omvärld för att kunna hantera dem och åtgärda dem medan tid är”. Till skillnad från den förra regeringen som i princip aldrig talade klarspråk utan tillsatte panikåtgärder när tiden redan var alldeles för långt gången. Det är trots allt mycket befriande med människor som talar till vuxna människor som att de är vuxna.

Men reaktionerna och metadiskussionen som kommit av regeringens och ÖB:s uttalande om eventuell krig är talande. Att det över huvud taget är kontroversiellt att konstatera att det kan bli krig, och att alla svenska medborgare måste vara förberedda och har ett ansvar att försvara sitt land säger mycket om varför Sverige ser ut som det gör i dag.

Det är trots allt genom att förbereda sig för krig som vi säkerställer fred. Om om svenska medborgare inte själva är förberedda på vad deras roll är i en eventuell krigssituation, har vi inte mycket att komma med om vi blir invaderade.

Men här i Sverige talar vi hellre om tonläget.