Sverige håller på att sjabbla bort grunden för vårt välstånd
”Politikens hantering av gruvnäringens tillståndsprocesser signalerar att gruvnäringen inte ska göra sig besvär i Sverige”, skrev Maria Sunér Fleming i en krönika förra året (svemin.se den 18 januari 2021). Maria Sunér Fleming är i gruvsammanhang inte vem som helst utan vd för Svemin, branschorganisationen för gruvor, mineral och metallproducenter i Sverige.
De hårda orden formulerades mot bakgrund nyetableringar av nya gruvor i Sverige fastnar i evighetslånga och Kafka-liknande tillståndsprocesser.
Det är exempelvis sju år sedan gruvbolaget Boliden lämnade in en så kallad bearbetningskoncession för att få öppna en gruva i Älvsbyns kommun och det ärendet snurrar fortfarande omkring i domstolarna. Lika länge har Tertiary Gold väntat på besked. Svenska Vanadin har väntat sedan 2010 på besked om en bearbetningskoncession i Hälsingland. Och som bekant höll tillståndskrångel på att kasta in Sverige i en akut cementkris i vintras – först fem i tolv, efter ingripande från regering och riksdag, kunde den omedelbara krisen avvärjas.
De bistra tongångarna från branschen märks i Fraser Institutes årliga rankning över hur attraktiva olika länder är som gruvländer. 2016 var Sverige ett av de mest attraktiva gruvnationerna i världen med en åttondeplacering. 2020 hade Sverige rasat till plats 36, efter u-länder som Mali och Ghana.
Det ser även mörkt ut för en av våra andra basnäringar: skogen. Nya besked från Skogsstyrelsen innebär att alla vilda fåglar – alldeles oavsett om de är hotade eller ej – ska skyddas på individnivå. Och det är den enskilda skogsägaren ska bevisa att inte en enda (!) enskild fågel tar skada eller påverkas negativt vid skogsbruksåtgärder.
Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, konstaterade i dagarna att den nya tillämpningen av artskyddsförordningen – som mejslats fram genom otaliga rättsprocesser – får såväl absurda konsekvenser, riskerar att knäcka skogsägare som bli en hårt åtdragen handbroms för skogsnäringen. Och Södras ordförande Lena Ek sa nyligen att det nu finns en risk för att sågverk, bioraffinaderier och entreprenörer tvingas stoppa sin verksamhet (Industrinyheter den 14 februari).
Mineralerna i jorden och skogens gröna guld spelade en avgörande roll när Sverige gick från att i början av 1800-talet vara ett av Europas fattigaste länder till att 1970 vara det fjärde rikaste landet i världen. Och fortfarande utgör gruvnäringen och skogsnäringen två oerhört viktiga svenska basnäringar.
2019 exporterades malmer, metall- och mineral till ett värde av 120 miljarder, cirka 8 procent av Sveriges varuexport. Varje år avverkas skog till ett värde av cirka 30 miljarder kronor. Det exporteras produkter från skogen, som virke, papper och massa för omkring 145 miljarder kronor varje år motsvarande 10 procent av landets totala varuexport.
Före detta statsminister Stefan Löfven (S) talade om skogen som Sveriges gröna guld och nuvarande näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson har intygat att han älskar gruvor. Men trots kärleksförklaringar till två av våra viktigaste svenska basnäringar vittnar verkligheten om en annan utveckling: Sverige håller på att sjabbla bort grunden för vårt välstånd.
