Stort bättre än smått
Per Eriksson, rektor för Lunds universitet, är inte glad på regeringen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (12/8) beklagar han sig över att det inte finns tillräckligt många universitetsplatser i förhållande till antalet sökande. Problemet är att det satsas för mycket på forskning på bekostnad av mer grundläggande utbildning. Fyra miljarder kronor lägger regeringen på forskning och innovation. Det vore välkommet med en likvärdig investering i den högre utbildningen, tycker Eriksson.
Eriksson tycks ha glömt, eller inte blivit informerad om, politikens absoluta grundregel: politik innebär prioriteringar. Det finns inte oändligt med pengar. Alliansregeringen saknar dessvärre en magisk trollkarlshatt varifrån pengar, högskoleplatser och vita kaniner kan dras. Och därför krävs alltså prioriteringar.
Till skillnad från Socialdemokraterna har den borgerliga fyrklövern fokuserat på att göra högskolan vassare, snarare än bredare. Eriksson menar dock att den avvägning som Alliansen har gjort är onödig: ”Även om man prioriterar internationell toppkompetens inom forskningen så krävs för detta en bred och kvalificerad utbildningsbas.”
Det är mycket möjligt att Erikssons mål kan uppnås. Det kanske går att kombinera spets och bredd. Men inte som han har tänkt. I dagsläget är Sverige redan ett av de länder i världen som avsätter mest resurser till utbildning. Att satsa ytterligare fyra miljarder, vilket Eriksson önskar, vore en omöjlighet ifall inte andra politikområden ska bli lidande.
Istället vore det välkommet med ett nytt synsätt på det svenska högskoleväsendet. Det är hög tid att utvärdera vad som skulle kunna göras annorlunda. Ett första steg skulle kunna vara att avveckla de små högskolor som smälldes upp i minsta skogsdunge under Socialdemokraternas tid vid makten.
Tanken må ha varit god men resultatet har lämnat mycket i övrigt att önska. De kan sällan nå upp till samma kvalitet som råder vid de större universiteten.
Sveriges spretiga högskolelandskap gör att pengar sprids än hit än dit. Om det fanns färre högskolor skulle resurserna kunna koncentreras på ett annat sätt än vad som är möjligt i dag, vilket skulle innebära mer över till annat. Bland annat skulle fler kvalificerade sökande kunna erbjudas studieplatser än i dag, något som Eriksson önskar. Dock är det tveksamt om Lundarektorn skulle välkomna idén.
