Bo Pellnäs: Stormvarning över Israel
Det är svårt, kanske djärvt, att skriva om israelisk inrikespolitik. Inte så att valrörelserna till Knesset är komplicerade att följa. Men köpslåendet när allianser bildas sker helt i det fördolda med både inhemska pengar och utländska intressenter involverade. Nu har Bibi Netanyahu lyckats skrapa ihop en majoritet i Knesset som medger att han åter är premiärminister. Det har nog krävt fingerfärdighet och många löften av olika slag.
Dörren till regeringen öppnades för tre ultraradikala högerpolitiker. Först Itamar Ben Gvir från partiet ”Judisk Makt” (Otzma Yehudit) som blev nationell säkerhetsminister. Nummer två i raden är Bezalel Smotrich från Religiösa Zionistpartiet, som blir finansminister och då får befäl över den civila administration som styr på den ockuperade Västbanken. Han arresterades för förberedelser av terrordåd när Israel sist lämnade Gaza men släpptes utan rättegång. Slutligen Avi Maos ur det ultraortodoxa judiska partiet NAOM, vilken som minister får styra över det som kallas ”Judisk identitet”. Alla tre kan ha fått de ministerposter de krävt utifrån sina följeslagares prioriteringar.
Under årens gång har en tvåstatslösning mellan palestinier och Israel stadigt undergrävts. Nu bildas en regering som tycks beredd att skyffla jord på begravningskistan. Världsläget vidgar spelfältet för radikala krafter i Israel. Kriget i Ukraina fyller EU:s agenda och tar därtill merparten av den kraft som USA förmår att frigöra ur sina kaotiska inrikes konflikter. Energikrisen ökar arabstaternas inflytande och även det förstärker möjligen den israeliska högern. Frågan är vem som nu intresserar sig för palestinierna och deras problem?
Man kan utan att tveka skissa några kommande skeenden i Israel, som alla öppnar för våldshandlingar, vilka snabbt kan växa både i omfattning och styrka. Både Gvir och Smotrich kan nu låta israeliska bosättningar på Västbanken öka utan att den israeliska staten ingriper. De ultraortodoxa judarna får en företrädare i Avi Maos som kan provocera fram en närvaro på Tempelberget för bön och religiösa ceremonier. Målet nu, som under mer än tusen år, är att kort- eller långsiktigt ”återvinna Templet” och fördriva de otrogna. Det är att föra luntan till kruttunnan.
Kanske kommer det även en hårdare invandringspolitik, som bara tillåter människor med judisk tro och ett nära judiskt ursprung att invandra. Så stärks den ortodoxa andelen av befolkningen.
Netanyahu själv vill inte kasta in Israel i en blodig intifada som leder till starka reaktioner i omvärlden. Men de krafter han nu fört in i maktens centrum kan bli svåra att kontrollera redan vid mindre kontroverser, vilka de hänsynslöst kan utnyttja för sina egna syften. Till skydd mot korruptionsåtal och för egen vinning har han omgett sig med dem som sår vind och en stormvarning är starkt befogad.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
