Annons
Ledare

Statligt ansvar på avvägar

Medfinansiering får inte bli ett sätt för staten att minska sitt ansvar.
Ledare • Publicerad 15 juni 2013

Att vara infrastrukturminister är inte lätt, vart man än kommer i landet står politiker på rad och vill ha mer pengar till just sin regionala och oerhört angelägna väg- eller järnvägssatsning. På det hela går det inte ihop, behovet av infrastruktursatsningar kommer alltid att överskrida de befintliga medlen.

Därför var det inte konstigt att infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) i går pratade om helikopterperspektivet när hon tog emot Trafikverkets nya plan för de kommande tolv årens satsningar på vägar och järnvägar. Hon menade att ett infrastrukturprojekt kan ha stor betydelse för en kommun i helt annan del av landet. Det handlar om att se till helheten, var infrastrukturministerns budskap. Men om kommuner och landsting ska lära sig att se det övergripande perspektivet får staten inte backa från sitt eget ansvar.

Annons

Att planera och bygga ny infrastruktur tar tid. Därför gäller det att i dag ta reda på hur framtidens transportbehov kan se ut och vad som behöver göras för att lösa det. Det uppdraget har lämpligt nog Trafikverket fått och i går var det alltså dags att lämna över förslaget till nationell plan för transportsystemet för åren 2014 till 2025 till regeringen.

Totalt satsar staten 522 miljarder kronor på vägar och järnvägar under den kommande tolvårsperioden. Ungefär hälften ska gå till drift och underhåll. Det handlar om att ”vårda den infrastruktur som vi har”, som Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm uttryckte det.

Gunnar Malm tog sig sedan från norr till söder och redogjorde i stort för de större projekt som väntar. För Skåne tog han upp de satsningar som görs på pågatågen den fortsatta utbyggnaden av E 22. Detta är mycket välbehövliga investeringar för både Skåne och Sverige som helhet. Men här har staten inte tagit sitt fulla ansvar, många av de skånska projekten har både regionen och kommuner varit med och finansierat.

Detta är en finansieringsform som blivit allt vanligare. Utöver de 522 miljarder som staten nu ska satsar räknar med att få in ytterligare 100 miljarder genom banavgifter, brukaravgifter och medfinansiering. Avgifter kan vara ett bra sätt att finansiera nya välbehövliga projekt. Öresundsbron är ett sådant exempel. Men är det rätt att kommunerna går in med egna medel för att finansiera infrastruktur som är ett statligt ansvar?

Kritikerna hävdar, med rätta, att rika kommuner och regioner kan köpa sig före i kön. Det är att för ett ögonblick blunda för helikopterperspektivet. Ett annat kanske mer långtgående problem rör ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna. Genom att godkänna, och till och med uppmuntra, medfinansiering för staten över delar av sitt ansvar på kommunerna.

Det finns inget som tyder på att regionen och de inblandade kommunerna i Skåne har satsat fel när det gäller medfinansiering. Men det får inte bli en dålig ovana från staten att lämpa över sitt eget ansvar på kommuner och landsting som redan kan ha det svårt att klara sitt uppdrag i välfärdens kärna.

Petter Birgersson petter.birgersson@allehandasyd.se
Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons