Stad och land hänger ihop

Observationen att rösterna i välbärgade stadsdelar i storstäderna och universitetsstäderna i hög grad går till vänster och ibland jättemycket vänster är inte ny, men underströks ytterligare av Danmarks kommunalval (YA ledare 18/11). Nu är det inte så att man röstar vänster enbart för att man bor i storstad. Vänsterintresset är sammankopplat med ålder, kön, utbildning och vad man arbetar med (om man jobbar).

När frågan ställs om vad borgerliga partier kan göra för att få storstadsväljarna åter är det viktigt att ha med sig detta. Det är lätt att förenkla och missa att det vi kallar storstad och landsbygd och småstad och glesbygd också inom sig bär stora skillnader. Den som studerar hur rösterna varierar i olika vallokaler i kommunerna kan se hur vissa mönster går igen även på mikronivå. Som i vilka områden väljare är mer benägna att rösta vänster eller höger och hur det förändras över tid. Människor är inte heller statiska: de flyttar, de blir äldre, preferenser och värderingar förändras.

Tage Danielssons dikt ”Livet är kort” speglade på sin tid den vandringen: BB GB TV IQ AB Ba BC C TV FF LP EP UKV LSD SSU RFSU TV vpl OP SKF LO ABF TV SKF PR TCO DN TV SKF VD SAF SvD TV ATP KDS TV GB TV TV TV STOP . I dag är många av akronymerna obegripliga för en yngre generation – de känner knappt igen ”TV” – och inte ens de äldre får ut någon ATP.

Men den individuella förändringen över tid finns kvar, och om något är väljarna snarare mer benägna i dag att byta partisympatier än de var på Tages tid. Partier som rusar efter de senaste trenderna bland den yngre befolkningen riskerar att hamna lika fel som företag som tror att i ungdomen finns alla svar på lönsamhetsproblemen.

När det gäller landsbygd kontra stad är konflikten också till stora delar konstlad och vilseledande. Det är klart att olika förutsättningar råder på landet och i staden. Men för den absoluta majoriteten av befolkningen i Sverige är det sällan så att man lever isolerat i en bubbla. Man rör sig mellan olika verkligheter genom livet och i vardagen. I Skåne är det väldigt tydligt, där man ena stunden kan befinna sig på vida slätten och bara någon timme senare mitt i Köpenhamn.

Det politiska konceptet för att nå ut till fler på både landsbygd och i storstad kan tyckas komplicerat. Ambitionen bör absolut inte vara att nå till alla väljare. Det går inte och det betyder snarare att man kommer att skrumpna och dö folkpartidöden. Men däremot går det att vinna stöd genom att hålla sig till det basala. Om det i går var maxtaxa på dagis eller jobbskatteavdrag som skulle locka väljare till ena eller andra sidan så är det i dag något annat: allt det vi under några decennier tog för givet i Sverige. Som ström varje dag till rimligt pris utan avbrott. Som att grundskolans främsta uppgift är att förmedla de grundläggande färdigheterna i att skriva, läsa och räkna. Som att utbildningsresurser koncentreras till de områden där kompetensbehovet är som störst. Som att barn inte rånas och skjuts på gatorna. Som att vi vet vilka som befinner sig i Sverige och varför.

Det är en fälla partier riskerar att gå i om de försöker uppfylla allt för mycket av de orimliga kraven på hastig samhällsomstöpning som kommer från radikala unga vuxna. Att de kraven framförs i namn av klimat förändrar inte den saken.

En borgerlig samling borde kunna förmedla en mogen politik som levererar nödvändig förändring utan att riva upp de institutioner som är en förutsättning för att allt ska fungera, från bondens såmaskin till tjänstemannens bord. Gör man det tillräckligt bra kommer också väljarna, på landsbygden och i staden. Inte alla, men tillräckligt många.

Åtminstone skulle det vara något handfast att hoppas på.