GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sparskatten blir förlustskatten

Investeringssparkontot är omtyckt. Den nya regeringen bör sänka skatten för spararna och därmed visa att den inte är socialistisk.
Ledare • Publicerad 17 november 2022 • Uppdaterad 17 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Penningidisslare.
Penningidisslare.Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Investeringssparkontot var en av Alliansregeringens folkliga reformer. Tanken var att sparande och investeringar i aktier skulle göras enklare. Istället för att beskattas vid försäljning beskattas spararna löpande, baserat på innehavets värde snarare än vinster och förluster vid försäljning. En huvudtanke bakom det var att underlätta deklarationen, där många ofta missade i sina uträkningar.

Skatten kopplades till statslåneräntan med ett tillägg. Med sjunkande räntor kom statslåneräntan att komma ner på historiskt låga nivåer och skatten på ISK ansågs av regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gynna sparande i den formen i allt för hög grad. Därför genomfördes en höjning så att skatten på ISK i dag är statslåneräntan plus en procentenhet. Ett golv finns också för skatten. Socialdemokraterna hade sedan, under dåvarande finansminister Magdalena Anderssons ledning, en aggressiv plan för höjda skatter på sparande, ägande och investeringar, som presenterades 2021 i rapporten ”Fördelningspolitik för Jämlikhet och Rättvisa.” I den talades det om att ISK skulle begränsas kraftigt och en kärnmening var: ”Vi eftersträvar jämlika och rättvisa utfall.” Just jämlika utfall är den tydligaste skiljelinjen mellan socialistisk och liberal ekonomisk utgångspunkt. Socialisten vill att alla ska plattas till mot den grå betongen. Liberalen tycker om när det växer och grönskar.

Nu vågade Socialdemokraterna aldrig lansera sina idéer fullt ut, och i valrörelsen försvann allt det. Då fokuserade Magdalena Andersson på att utlova stenvändning snarare än på att jaga efter folks besparingar.

Nu får dock Socialdemokraterna oväntad hjälp av stigande inflation och marknadsräntor. Med dem så stiger också statslåneräntan och därmed skatten på investeringssparkonton, kapitalförsäkringar och pensionssparande. Det är socialistisk jackpot på den fronten.

Men för spararna är det värre. Den 30 november fastställs den statslåneränta som ska gälla för skatten på ISK kommande år. Skatten för ett sparande på 200 000 kronor kan gå från 750 kronor till någonstans runt 2 000 kronor. Det ironiska är att det sker samtidigt som många har tappat rejält i sina innehav i aktier och fonder. Den sparande svensken har blivit fattigare det senaste året.

Förändringen gör att det är långt ifrån självklart att ISK är en gynnsam sparform under rådande omständigheter. I en vanlig aktiedepå kan förluster kvittas mot vinster, men i ISK fortsätter nu beskattningen på en högre nivå trots att innehaven har krympt.

Detta blottar en brist i konstruktionen med kopplingen till statslåneräntan. Låga räntor bidrog under flera till stigande börser och fastighetspriser. Med högre räntor har sjunkande aktiekurser och fastighetspriser följt. För skatten i ISK betyder det förenklat att under år med plus på kontot har skatten varit låg och för år med minus på kontot blir skatten hög.

Ska investeringskontot behållas som sparform vore det klokt att se över beskattningen. Enklast är att helt enkelt sätta en procentsats som får hänga med i ur och skur. Det kan också teoretiskt kritiseras, men det gör åtminstone allt enklare för spararna. Och för en regering utan socialistiska reflexer bör det vara utgångspunkten.

Petter BirgerssonSkicka e-post