Sparande ska gynnas
Investeringssparkontot (ISK) kom till under Alliansregeringen. ISK:s upplägg byggde egentligen på en redan existerande sparform – kapitalförsäkringen. Istället för att deklarera vinster och förluster av värdepappersinnehav betalas en schablonskatt på värdet av innehavet.
Eftersom ISK introducerades 2012 kom konstruktionen att gynna spararna mer än under normala omständigheter. Minusräntepolitiken har drivit på aktiekurserna samtidigt som statslåneräntan - som avgör hur stor skatten blir på ISK – har varit mycket låg. Det har också gjort sparformen populär. Lite för populär för regeringen, som pådriven av Vänsterpartiet, beslutat att höja skatten. En skattehöjning som får extra effekt när statslåneräntan stiger mot normala nivåer. Om det sammanfaller med en nedgång på börserna betyder det att många sparande svenskar kommer att få ta del av baksidan med ISK – att man får betala skatt även när innehavet minskar i värde.
Riksrevisionen har i en färsk rapport analyserat effekterna av sparreformen. Någon upphetsande nyhet kommer inte Riksrevisionen med, alla effekter den pekar på är redan kända. Mest uppseendeväckande är det teoretiskt beräknade skattebortfallet på 42 miljarder kronor, i jämförelse med om de uppkomna vinsterna realiseras och beskattats från en vanlig depå. Riksrevisionen noterar dock samtidigt att: ”Det finns inget som säger att avkastningen kommer bli lika hög kommande år. Riksrevisionens uppskattning av reformens effekter på skatteintäkterna ger därför ingen information om effektens storlek kommande år.” Riksrevisionen konstaterar också att i ISK tar spararen hela risken med en nedgång: ”När denna skillnad i fördelningen av risk beaktas är det inte uppenbart vid vilken schablonränta som investeringssparkonto kan betraktas som en skattemässigt förmånlig sparform.”
I klartext kan skatteintäkterna för staten bli lägre och skattekostnaderna för spararna bli högre under dåliga börsår än de annars hade blivit.
Man kan dock utgå från att siffran om 42 miljarder kronor från vänsterhåll kommer att tas som förevändning för att försämra ytterligare för spararna. I den rådande logiken är nämligen det som inte går i skatt något som tas från välfärden. Att individuell ekonomisk trygghet i högsta grad är välfärd ingår inte i en sådan vänsterkalkyl. Inte heller omfattar den det faktum att privat kapital och investeringar är det som bygger upp ekonomin och ger förutsättningar för välstånd både på individ- och samhällsnivå. Vad vänstern inte inser är att välstånd kan skattas sönder men inte skattas fram.
Det politiker borde lägga mer energi på är att skapa långsiktiga förutsättningar för medborgarna att spara till framtida konsumtion, investeringar och pension. Med ständiga förändringar vad gäller vilka sparformer som gynnas och hur pensionssystemet utformas ökar osäkerheten för individerna. Det gäller även när man pillar i exempelvis premiepensionen.
Riksrevisionen har ett par randanmärkningar mot ISK, men de övervägs av fördelarna. För vänstern kan ISK dessutom ses som ett slags förmögenhetsskatt, då kapitalet alltid beskattas oavsett om man förvaltar det väl eller inte. Tyvärr är det väl det som också lockar Sjöstedt & co att pressa på för ytterligare höjningar som slår mot de sparsamma välståndsskaparna.
