Snårig pensionsdjungel kräver tydligare information

Att skapa ett nytt pensionssystem var nödvändigt för att säkerställa så att det är hållbart över en längre tid. I det tidigare systemet fanns risken att statens finanser urholkades när utbetalningarna av pensionerna översteg inbetalningarna. Detta kan inte ske i dag eftersom den så kallade pensionsbromsen slår till om den totala tillväxten sjunker.

Den andra stora förändringen var att svenskarna fick möjlighet att själva bestämma över en del av den allmänna pensionen. Det blev premiepensionen. Tanken var att denna skulle växa i takt med att börserna också gjorde det. Det var en vacker tanke, som tyvärr inte fallit så väl ut. Viktigast med förändringen är i stället den pedagogiska uppgiften, att varje medborgare tar ökat ansvar för sitt egen pensionssparande och i förlängningen även sin egen framtid.

Men det är ingen lätt uppgift att ta reda på var man ska placera sina pensionspengar. Lägg dessutom till att merparten har en tjänstepension från sin arbetsgivare så förstår man att det är en djungel av information man måste ta sig igenom för att göra rätt val.

Inte nog med det, vissa uppgifter håller pensionsbolagen för sig själva, till exempel antaganden om hur lång tid man antas leva från det att pensionen betalas ut.

En stor undersökning som Konsumenternas försäkringsbyrå genomfört och som presenterades i Dagens Nyheter på tisdagen visar att många bolag räknar med en långt längre förväntad livslängd än den genomsnittliga i Sverige.

Detta innebär dels en mindre månatlig pension eftersom man räknar med en längre utbetalningstid, dels att pengar i många fall fryser inne och stannar hos bolaget efter att pensionärer avlider. Dessutom skiljer sig villkoren mycket åt mellan bolagen. I ett fall slår man schablonmässigt ut utbetalningstiden till 40 år. Det gynnar i allra högsta grad pensionsbolaget och inte pensionärerna.

Man kan på goda grunder hävda att bolagen sinsemellan borde göra samma bedömningar om hur länge vi förväntas leva. Viktigare är nog ändå att spararna själva får välja vilka bolag de vill placera sina pengar i. Då är det enda rätta att information om hur pensionerna beräknas är tillgänglig för pensionsspararna. Finns inte den möjligheten kan spararna inte heller göra informerade val om var pengarna ska placeras. Då sätts marknadens mekanismer ur spel.

Att det nu är den fristående Konsumenternas försäkringsbyrå som tagit fram villkoren från pensionsbolagen är ett underbetyg till hela branschen. Kan bolagen i framtiden inte förmedla relevant information till pensionsspararna återstår bara en lösning – lagstiftning.