Snålspåret är Borgs väg
Sysselsättningen stiger, arbetslösheten sjunker och svenskarna konsumerar mer. Man kan tycka att en av kriser hårt prövad finansminister borde le åt dylika siffror. Sådan är nu inte Anders Borg. Han är lite som morsan som dyker upp just när den första föräldrafria ölburken har öppnats. Partyt ska inte bli för kul. För då kommer snart baksmällan och hälsar på. Ni ska arbeta, inte supa. Ni ska studera, inte snusa.
Nyktert konstaterar finansministern: ”Ser vi något fastare mark, betyder det något kärvare politik”. Festa på efter det, den som kan.
Anders Borg byter gärna ut ord som skattehöjningar mot finansministerprosa som ”inkomstförstärkningar”. Det ska hållas i minnet att det då handlar om statens finanser. Pengarna ska tas från medborgarnas syndiga leverne.
Följaktligen föreslås: Högre skatt på alkohol – finansministern oroar sig uppenbarligen inte för ökad privatimport eller svartförsäljning. Kraftigt höjd skatt på snuset – Alliansregeringen har snart gjort en dosa General i fickan till en överklassmarkör.
Till det oönskade hör också småfolkets längtan efter att sluta jobba för att ägna återstoden av livet åt golfrundor alternativt sofflocksslitande. Regeringen vill därför avskaffa avdragsrätten för pensionssparande eftersom det på Borgspråk är ”orimligt att vi har en särskild skattesubvention för ett sparande där man lämnar arbetsmarknaden.”
Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts nya mantra ”krona för krona” är ett sätt att bemöta Magdalena Anderssons och Stefan Löfvens tal om ofinansierade skattesänkningar. Det betyder att det även med en alliansregering är stopp för nya jobbskatteavdrag efter 2014. Istället heter det från Alliansen att det ”inte är aktuellt att höja skatten på arbete”. (Di 9/4)
Det är inte särskilt offensivt för en regering, som rimligen borde se de goda effekterna av sänkta skatter i ett land som fortfarande ligger i skattetryckets världselit. Sådan försiktighet är en anpassning till den snedvridna mediala vind där ökade resurser till offentlig sektor blir till nedskärningar, där kraftigt ökade hushållsinkomster beskrivs som att välfärden urholkas, där en sysselsättningsgrad i absolut EU-topp sägs motsvara massarbetslöshet, där stadigt sjunkande svenska växthusgasutsläpp påstås vara ett hot mot klimatet och där en frihetsreform som ger människor oavsett bakgrund rätt att välja skola hävdas vara en grundorsak till segregation.
Borg skulle kunna dra på smilbanden, tända diskobelysningen och bjuda in till fest. Men det är den bekymrade Borg som går hem i stugorna. Eller åtminstone gick hem. Ljusa tider är svångremmens värsta fiende. Det ska kanske till en verklig kris, och inte en påhittad, för att rädda Alliansregeringen och finansministern.
