Snabba tåg på dyra räls
Fransmännen och förstås schweizarna, tyskarna och holländarna som tar snabba tåg mellan Europas städer skulle fnysa åt de svenska biljettpriserna och långsamma tågen. De svenska X2000-tågen har för länge sedan körts förbi av de europeiska höghastighetstågen.
Så vore det inte en utmärkt idé att lägga höghastighetsräls på södra stambanan och koppla samman Stockholm med Berlin och klimatsmart transportera personer ner till Europa?
Jo, i princip. I dag finns en bred parlamentarisk enighet om att Sverige, åtminstone på sikt, borde satsa på höghastighetståg. Det är inte svårt att snabbt hitta argument. Klimatet förstås. Och näringslivet. Bättre jobbpendling. Regionalpolitik. Minskat oljeberoende.
Problemet är bara att höghastighetstågen, som främst marknadsförts som ett sätt att minska koldioxidutsläppen, är ett dyrt sätt att bekämpa växthusgaser. Kostnaderna per minskat kilo koldioxidutsläpp överstiger vida andra alternativ. Att Sverige har betydligt färre invånare och därmed potentiella passagerare än Frankrike och Tyskland är ett annat motargument. De framförs i en rapport som Expertgruppen för miljöstudier presenterade på fredagen.
Det kostar enorma summor att bygga höghastighetståg. Närmare 150 miljarder beräknas kostnaden i nuläget. Det är en ofantlig investering. Men det är i dag omöjligt att beräkna exakt vad framtidens transporter kommer att kosta baserat på dagens transportvanor och resemönster. När järnvägen började byggas på 1840-talet protesterade många som menade att det skulle bli för dyrt och att Sverige borde fortsätta med utbyggnaden av landets kanaler. Stockholms tunnelbana dömdes också ut som ett alltför olönsamt projekt till en början.
Sverige får inte vara naivt när det kommer till utbyggnaden av höghastighetståg, men inte heller ge upp visioner. Infrastruktursatsningar är ofantligt kostsamma och effekterna kan bara utvärderas många decennier i efterhand. Man får heller inte glömma att tekniken lär ha utvecklats vid den planerade byggstarten om drygt tio år.
Mindre justeringer av dagens trafiksituation är knappast en bättre lösning. Vissa hastighetshöjningar på det redan alltför ansträngda tågnätet, fortsatt tilltro till bil och flyg är knappast ett framgångsrikt recept för framtidens infrastruktur.
