Hugo Burén: Småföretag kan inte ta hela smällen för sjuk personal

När en anställd blir sjuk, under de 14 första dagarna, kan företagens kostnader snabbt bli höga. Före pandemin hade exempelvis svenska arbetsgivare omkring 25 miljarder per år i sjuklönekostnader. Därför finns det en särskild ersättning som företag kan få mot höga sjuklönekostnader, en ersättning som regeringen nu vill ta bort.

Att regeringen väljer att ta bort ersättningen beror bland annat på att den vill öka incitamenten för företagen att jobba förebyggande mot ohälsa och sjukskrivningar hos personalen. De lyfter också att kontrollen över utbetalningarna har varit begränsad då handläggningen till stor del varit automatiserad.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är utformad så att de minsta arbetsgivarna gynnas mest. Under ett vanligt år omfattas ungefär 47 000 arbetsgivare av systemet, småföretagen utgör i sin tur 33 000 av gruppen.

Varför företagen skulle behöva starkare incitament för att motarbeta sjukdom är oklart. För de minsta företagen finns redan starka skäl att jobba bort sjukdagarna hos de anställda. I dag har småföretag lägst sjukfrånvaro på arbetsmarknaden – flest sjukskrivna procentuellt sett finns istället hos kommuner och regioner.

Sjukfrånvaro är ett bekymmer för alla företag och arbetsgivare, i synnerhet för de minsta. För ett litet företag kan kostnaderna vid sjukfrånvaro lätt bli relativt höga. Produktionsbortfall kan dessutom vara svårt att kompensera för med vikarier, inte minst då medarbetare på mindre arbetsplatser tenderar att göra en bredare palett av sysslor.

Företrädare från organisationerna Svenskt Näringsliv och Företagarna varnar i en artikel på Sydsvenskans debattsida (28/9) för att sjuklönekostnaderna för landets småföretag i och med regeringens tilltänkta förändringar kommer att dubbleras.

Sjuklönekostnader fungerar redan i dag som en tröskel för små- och medelstora företag att anställa och skala upp. Med borttaget högkostnadsskydd, och ökade kostnader, kommer hindren knappast att minska.

Det finns också en dimension som handlar om i vilken grad enskilda företag ska vara med och ta ansvar för det offentligas välfärdsambitioner. Företag och arbetstagare byter tid mot pengar, mot nedlagt arbete får man sin lön. Om det offentliga sedan i efterhand lägger till pålagor och ytterligare ansvar på företagen kanske det också är rimligt att de stödjer företagen när kostnaderna blir för stora.

Även den enskilde arbetstagaren riskerar att drabbas av förändringarna. Med borttagen högkostnadsersättning minskar sannolikt företagens riskvilja att anställa någon som har haft hög sjukfrånvaro.

Från såväl företagens, de anställdas och samhällets sida finns det mycket som talar för att ett slopat högkostnadsskydd inte är rätt väg att gå. I en tid där företagen redan har fått det allt tuffare, och svensk ekonomi är i behov av reformer som kan öka tillväxten, är det oklokt att genomföra förändringar som får motsatt effekt.