Ledare

Sluta hyckla – förhandla med alla

Ledare Artikeln publicerades
I kärlek, krig och svensk politik är allt tillåtet.
Foto: Sergei Grits
I kärlek, krig och svensk politik är allt tillåtet.

Sluta tramsa om vem som har pratat med vem eller inte. Förhandla med alla och stå upp för era beslut. Gör slut på hyckleriet i politiken.

Januariöverenskommelsen tillkom av en huvudanledning: att förhindra SD från inflytande över svensk politik. ”Vi har nu en handlingskraftig regering som inte är beroende av SD”, förklarade statsminister Stefan Löfven efter att han blivit tolererad av riksdagen. Löfven röstades fram 115 röster för sig, 153 emot sig och 77 som avstod. (Aftonbladet 18/1 2019)

I själva överenskommelsen mellan minoritetsregeringen och dess minoritetsallierade i Centerpartiet och Liberalerna nämndes dock inte SD. Istället var det ett annat parti som fick en egen rad om att det skulle hållas utanför: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Hela idén var genial. En liten minoritetsregering, S och Mp, skulle få stöd av en annan ännu mindre minoritet, C och L, för att hålla två utpekade ytterligare minoriteter, V och SD, borta från inflytande. De två utpekade minoriteterna kunde dock teoretiskt i riksdagen tillsammans med två andra partier, M och KD, bilda något så tungt som en majoritet.

Det geniala var att det inte skulle hända. V hatade ju M och KD som hatade V som hathatade SD som hathatade V. Det var bara ett problem. Det visade sig att det kunde hända. Inga partier finner sig i att bli utskrivna från inflytande – märkligt nog. Januariöverenskommelsen visade sig vara lika väl överlagd som Napoleons idé att invadera Ryssland utan att tänka på att efter sommar och höst kommer vinter.

V och SD kunde finna varandra via ombud. Ombud som visserligen snirklar sig kring frågor om man verkligen har haft förhandlingar med SD, bara pratat med någon ledande företrädare för samma parti, eller möjligen råkat bjuda en vikarierande SD-assistent man misstagit för praoelev på kanelbulle i riksdagscaféet.

Tydligen så skäms flera partiföreträdare för att skapa majoriteter i riksdagen. Det är inte helt lätt att avgöra vad som är demokratiskt tveksammast eller mest hycklande mellan att skriva överenskommelser i konstlade minoriteter för att stänga ute vissa partier eller att fortsätta låta som att man inte pratar och förhandlar med alla partier.

Detta hycklande är ett effektivt sätt att trötta ut uppdragsgivarna, väljarna. Nog kunde man tro att svenska ledande politiker en gång för alla hade kommit förbi tramsandet, mognat nog för att förklara: ”Vi förhandlar för den politik vi tror på så långt vi kan. Det är besluten som vi är med och fattar, innehållet i dem och konsekvenserna av dem, som avgör om vi gör ett gott arbete.”

Hur svårt kan det vara?

Om nu det enda motivet till denna taktik varit att hålla tillbaka SD:s väljarstöd så borde det ha gått upp ett ljus nu: det får motsatt effekt.

Men någonstans i denna röra av hyckleri och politiserat skådespeleri finns ändå ett litet hopp. Det blir tydligt att riksdagen är den representativa demokratins kärna. Att mandat har betydelse och att majoriteter – hur oheliga den än må synas vara – inte kan avtalas bort. Om alla politiker bara kom överens om att samtala och förhandla bäst man vill för att sedan stå upp för de beslut i sakfrågor man är med och fattar, att det är vad och inte med vem som räknas, då skulle demokratin må så mycket bättre.

Om dessa omvägar leder närmre det målet så kan kanske svensk demokrati få nytt och friskare liv.