Annons
Ledare

Släpp inte socialismen över bron

Ledare • Publicerad 26 juni 2019 • Uppdaterad 27 juni 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Mette Frederiksen blir ny statsminister i Danmark. Men hon gör det genom att köpa stöd från de illröda.
Mette Frederiksen blir ny statsminister i Danmark. Men hon gör det genom att köpa stöd från de illröda.Foto: Mads Claus Rasmussen

Danmark får en socialdemokratisk regering med stöd av djupröda partier. I det danska juniavtalet utlovas det mesta åt de flesta.

I Sverige har den som läst Stockholmstidningarna lätt fått intrycket att Danmark är ett land indränkt i högerpopulism. Men Danmark är i hög grad ett rött byråkratland med besvärande höga skatter. Den röda dominansen gäller sedan tidigare i Köpenhamn men slog igenom brett i senaste Folketingsvalet. Socialdemokraternas Mette Frederiksen blir statsminister, men hon blir det på nåder från två stora socialistiska partier, valets röda vinnare Socialistisk Folkeparti, det ännu rödare Enhedslisten (med lika olycklig kommunisthistoria som det svenska Vänsterpartiet), plus det vänsterliberala Radikale Venstre.

Annons

Om Stefan Löfven räddade makten i kalla januari genom att Alliansen satte yxan i benet och Jonas Sjöstedt fick en papperslapp i handen så har Mette Frederiksen fått makten i heta juni genom att öppna famnen till yttervänstern. Detta röda junipapper ”Politisk förståelse mellem Socialdemokratiet, Radikale Venstre, SF och Enhedslisten” är ett mästerverk i fluff, hybris och nya utgifter. Dansken har anledning att oroa sig, skattebördan kommer att bli tung om alla fagra löften ska genomföras.

Integrations- och migrationspolitiken i Danmark är väl uppmärksammad i Sverige. I överenskommelsen ingår bland annat att det uppmärksammade utresecentrumet på ön Lindholmen inte blir av och att Danmark ska ta emot kvotflyktingar. Men Socialdemokraterna och Mette Frederiksen utlovar inte den stora förändring av migrationspolitiken som stödpartierna hade hoppats på.

I övrigt låter danskt politiskt språk förvånansvärt mycket som svenskt. Den något mindre internationella rödvita stormakten går in för att bräcka blågula storebror i grenen att överskatta sin egen betydelse. Den nya regeringen utlovar att Danmark ska gå främst i kampen mot klimatkrisen, Danmark ska ta på sig internationellt ledarskap för den gröna omställningen. Sedan ska den offentliga välfärden stärkas på alla håll. Danmark ska bli världens bästa land att vara barn i. Alla ska få en trygg ålderdom. Ojämlikheten ska bekämpas. Hela Danmark ska utvecklas. Självklart ska det satsas på utbildning, bakgrund ska inte avgöra möjligheterna i Danmark. Danmark ska hjälpa människor i nöd och integrationen ska göra alla fria och likvärdiga. Allt detta ska åstadkommas utan symbolpolitik förklaras det i dokumentet. Det sista är politisk dialekt och betyder på vanlig danska eller svenska att massor av symbolpolitik väntar.

De danska socialdemokraternas regerande bygger alltså på en ännu mer omfattande välfärdsstat och begränsade förändringar i flyktingpolitiken. Hur det kommer att förändras under kommande budgetförhandlingar återstår att se.

Klart är att de fagra utgiftslöftena måste finansieras. Några skarpa finansieringsförslag finns inte i överenskommelsen, men de röda samarbetspartierna är självklart förtjusta i skattehöjningar och samtidigt motståndare till åtgärder för att öka viljan att arbeta och anställa. Det är politik som långsiktigt stryper näringslivet och nya privata investeringar. Ett sådant socialistiskt poolparty med andras pengar bådar illa för Danmark och kommer att skvätta över på andra sidan Öresund. Skåne behöver en granne som sprudlar av ekonomisk kraft och håller hela regionen uppe, inte en bro till socialismen.

Mette Frederiksen ska gratuleras till statsministerposten. Men på junipappret ser det ut som att hon har erbjudit lillfingret till de illröda. Det är bara att hoppas – för Danmarks, Dronningens och Skånes skull – att Frederiksen rycker undan handen innan socialisterna äter upp hela armen.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons