Petter Birgersson: Skrota konsulterna – fråga allmänheten om trafiken
Det finns konsultbolag som säger sig vara experter på hur städers trafik ska utformas. I många fall är de experter på att ta betalt. Budskapet är inte sällan att bilen ska bort och bussar, spår och cyklar in. Spårtrafik är ypperligt mellan större orter, men rätt värdelöst inne i de flesta städer – särskilt de mindre. Cyklar är väldigt bra – men fungerar inte alltid för alla och blir lätt farliga när utgångspunkten är att cykeln ska få en särstatus och inte betraktas som ett fordon bland andra. Bussar är toppen – men går sällan precis dit man ska när man ska dit.
Bilen är betydligt bättre än sitt rykte. Den är usel i London, högst tveksam i centrala Köpenhamn och Stockholm. Men i miljöer där de flesta svenskar bor, i och kring mindre städer är bilen alldeles central. Det är den som ser till att småstäder inte tynar bort, håller industrier igång med personal, och gör det möjligt för människor att bo utanför storstaden – vilket betyder nästan hela Sverige.
En påstådd expertkunskap är den att om man bygger fler filer för bilar kommer de att fyllas upp av bilar, detta illustreras gärna med någon bildexempel från Kalifornien. Det är förvisso en korrekt observation. Man bygger vägar, eller för den delen järnvägar, för att folk ska använda dem. Man anlägger dem där folk bor och där det råder tillväxt på både människor och resebehov. En väg mellan Lilla Tjotahejti och Södra Långtbortistan kommer inte att fyllas på i någon hiskelig takt, men möjligen göra det bekvämare för dem som var hänvisade till kostigen. Trafikökningen i Sverige har skett parallellt över flera trafikslag – vilket visar att alla behövs, inte att något ska bort. Det är ett ypperligt mått på välstånd.
Kommuner borde sluta betala dyrt för tjänster som är präglade av akademiska konstruktioner och anti-biletablissemang. Det är onödigt och kontraproduktivt att slänga ut skattepengar på dylika konsulter.
De flesta av oss använder många färdsätt och kan se trafiken ur olika synvinklar, från cykelsadeln, från passagerarsätet i bussen (om man nu inte är chaufför själv), från bilsätet, från tågfönstret eller som gångtrafikant. Bättre vore därför för politiker och tjänstemän att lyssna mer till den allmänhet som utnyttjar vägarna och gatorna. Det är de som först upptäcker platser i trafiken som innebär risker och som inte fungerar optimalt.
Fråga närmsta cyklist och du får snabbt reda på vilka buskar som skymmer sikten, vilka korsningar där bilister och cyklister har svårt att samarbeta och på vilka ställen gångtrafikanter lätt trampar ut i fel bana. Fråga vilken bilist som helst och du får reda på vilka hastighetsgränser som är omotiverat låga eller märkligt höga. Fråga busspassagerarna om du får reda på vilka gångvägar till och från busshållplatser som är farliga. Och mycket mera.
Småstäder ska byggas för en mångfald av trafik, de ska fungera med bilparkeringar som smälter in i gatumiljön och hastighetsgränser ska vara befogade. Släng ut konsulterna och släpp in allmänheten för utformning av trafiken som gör att den fungerar för fler i och kring den lilla staden.
