Skitiga jobb är inga skitjobb
Det kostar tio kronor att komma in på den stora toaletten ”Pottan” på Göteborgs centralstation. En ung kille städar därinne. Han visar att i de toa-båsen är det äckligt –gå inte in där! Han beklagar sig över hur vissa människor lämnar det efter sig, men visar samtidigt inga sura miner.
Det är inte rätt miljö att fråga efter den unge mannens bakgrund och framtidsplaner. Eller ja, det är kanske just vad det hade varit.
För vad gör att han väljer att slita där för att ta emot en liten lön? Alternativet hade kanske hade varit att hänga med gänget i Nordstan? Eller studera? Kanske är det just studerar han gör och detta är ett extraknäck. Är det en arbetsmarknadsåtgärd eller ett vanligt jobb? Är han född och uppvuxen i Göteborg? Eller har han kommit till Sverige som ung? Vad drömmer han om?
Varje individ bär på en egen berättelse, en som nästan alltid bryter mot en eller flera av de generaliserande bilder av människor som sätts upp av statistik, politiska analyser och fördomar.
Men statistiken kan också ha många ansikten. Ta den om arbetslöshet och invandring.
I arbetslöshetsstatistiken har andelen som är utrikes födda ökat rejält, av de inskrivet arbetslösa är 45 procent utrikes födda mot 11 procent för 20 år sedan (Ekonomifakta).
Även mätt som sysselsättningsgrad, den andel av människor i arbetsför ålder som arbetar minst någon timme i veckan, är det stor skillnad mellan inrikes födda och utrikes födda. Man brukar tala om den skillnaden som ett sysselsättningsgap. Sverige och Nederländerna har störst sådan skillnad inom EU. Särskilt stort är det bland kvinnor, utrikes födda kvinnor jobbar i betydligt mindre utsträckning än svenskfödda.
Men det är inte så att allt är mörker. Tvärtom har Sverige de senaste decennierna haft bra förutsättningar att få ut fler i arbete. Och det händer också.
Sysselsättningsgraden har stigit sedan det kraftiga fallet i samband med 1990-talskrisen, och är i dag betydligt högre än för drygt tio år sedan. En nedgång kom med senaste finanskrisen, men den vände upp igen.
En förklaring är att äldre, som redan är etablerade på arbetsmarknaden, arbetar allt högre upp i åldrarna. Men också i gruppen utrikes födda stiger sysselsättningen. Avgörande är jobbtillväxten i stort.
Allt det vi diffust kallar integration handlar inte om arbete. Men mycket börjar där. Det är definitivt så att om arbete inte är den självklara vägen till försörjning, då försvinner fullständigt möjligheterna till den önskade invävningen i samhället.
När regeringens representanter talar om utanförskapet och bidragsförsörjningen som ett grundläggande problem så duger det inte att stanna där. Perspektivet måste fram att de åtgärder man vidtar är till för dem som växer upp i utanförskapsområden, att det är deras trygghet och rättighet till att skapa en egen framtid det handlar om.
Det är inte alltid självklart att välja att acceptera ett arbete som att städa toaletten efter andra. Om det finns unga killar som är beredda att göra det under en del av sitt liv, som väljer bort genvägar på väg mot något bättre. Då gäller det också att finna ett sätt att tala till dem och att göra det trovärdigt att det kommer att öppnas nya dörrar för den som anstränger sig.
I dag hörs alldeles för litet av det.
