Petter Birgersson: Skåningarna ska inte betala även för Tysklands kärnkraftsidioti
Tysklands snabbavveckling av fungerande kärnkraftverk innebar att landet blev beroende av rysk gas och kolkraft. Det var inget smart drag, utom möjligen för Putin. Den gamle tyske förbundskanslern Gerhard Schröder, socialdemokrat, hade sina fingrar djupt ner i den ryska gastuben. Efterföljaren Angela Merkel, kristdemokrat, drog ur sladden till kärnkraftverken. Och den nuvarande förbundskanslern Olaf Scholz, socialdemokrat, försöker sy ihop det tyska energisystemet igen, sedan det gamla – till delar bokstavligt – sprängts sönder.
En förhoppning är att Sverige och i synnerhet södra Sverige ska bidra till Tysklands stabilitet i elsystemet. Det ska ske genom Hansa power bridge, som från Hurva ska skära genom Skåne och ut i Östersjön vid Svarte.
Att binda ihop länders elnät är bra i teorin. Och ofta i praktiken. Men i detta fall innebär det ännu hårdare press på de skånska elkunderna, som redan i dag lever med högre elpriser än övriga Sverige och det i ett elområde som är ett av EU:s skakigaste. Samtidigt är Tyskland inte indelat i elområden – utan skåningarna bidrar till att hålla industrierna i södra Tyskland med lägre elpriser.
Om detta är tokigt råder det enighet mellan den gamla och nya regeringen, det var Socialdemokraterna och dåvarande energiminister Khashayar Farmanbar som i augusti 2022 satte foten på bromspedalen för bygget. Koncession beviljades inte. Tidöpartierna har hittills haft samma hållning. Men pressen ökar från Tyskland.
Riksrevisionen konstaterade i en rapport i september 2023 att usla politiska energiöverenskommelser har trasat sönder den svenska elmarknaden, med stora konsekvenser för konsumenterna, företag och privatperson. Och det allra mest i södra Sverige. ”En delförklaring till de otillräckliga konsekvensanalyserna är enligt Riksrevisionens bedömning att majoriteten av de granskade besluten ingått i olika politiska överenskommelser” skriver Riksrevisionen.
Det väsentliga är – vilket varje människa med någon form av förnuft i snusets eller bondens form begriper – att politiker först genomför konsekvensanalyser och tar hänsyn även till sådant som riskerar att gå åt pipsvängen. Sedan kan de gå till beslut. Tänk att Riksrevisionen ska behövas för att påtala det: ”Se till att det inför beslut med större påverkan på elsystemet alltid finns tillräckliga konsekvensanalyser som beaktar hela elsystemet. Dessa analyser bör också innefatta förslag på lämplig hantering av eventuella oönskade konsekvenser.”
Bland besluten som Riksrevisionen menar behöver analyseras innan de genomförs är byggen av stora transmissionskablar. Som Nordbalt till Baltikum och Hansa Power Bridge till Tyskland.
Att stötta balterna med elförsörjning är rätt. Det är däremot fel att sydsvenska elkunder ska få stå för stora delar av kostnaden genom de höjda elpriser som blir följden i skåningarnas elområde, det som redan drabbats hårt av den oförlåtliga kapitalförstöring som genomfördes med den förtida kärnkraftsavvecklingen.
Tysklandskabeln ska inte direkt knytas till det skånska elnätet, men som Riksrevisionen skriver förvärras flaskhalsen mellan elområdena 3 och 4. Konsekvenserna landar på skånska elkonsumenters räkningar: ”Vi konstaterar att (...) förbindelsen i dagens situation skulle innebära en risk för betydande prispåverkan.”
Tyska entreprenören 50 Hertz och Svenska kraftnät är ivriga att komma igång med upphandlingen och sätta igång projektet. Och man kan förvänta sig att förbundskansler Olaf Scholz under sitt möte i dagarna med de nordiska statsministrarna framför budskapet till sin svenska kollega Ulf Kristersson. Kristersson bör förhålla sig kylig tills konsekvenserna för Skåne och elområde 4 är klara.
Sverige bidrar gärna till en bättre europeisk elmarknad, men det måste ske på lika villkor. Skåningarnas elförsörjning måste vara stabil och priserna inte tillåtas sticka i väg mot himlen. Det är trots allt så att skåningarna har betalat höga flaskhalsavgifter – för att inte tala om ständigt stigande energiskatter – i utbyte mot löfte om detta.
Skånsk industri måste ha möjlighet att växa och skånska privatkonsumenter har rätt att slippa frysa i sina hem – trots decennier av vårdslös energipolitik i Sverige och i Tyskland.
