Skåne är ingenting utan Malmö
Sparbanken Skåne konstaterar i en färsk rapport att Malmös betydelse för den skånska arbetsmarknaden fortsätter att öka. Över 70 000 skåningar pendlar in till Malmö, nära 13 000 fler än tio år tidigare. Staffanstorp – som nyligen fick uppmärksamhet för en reklamfilm med udden riktad mot Malmö – är extremt beroende av pendling. 76 procent av den arbetande befolkningen pendlar till en annan kommun. Det är bara Lomma som är snäppet värre, med 78 procent. (Sparbanken Skåne bygger på SCB statistisk för 2007-2017)
Malmö är den överlägset vanligaste kommunen att pendla till för att arbeta. Därefter följer Lund och Helsingborg. Det borde väcka mer än en tanke hos Staffanstorps kommunalråd Christian Sonesson (M). Att beskriva sin egen kommun som trygg med bra skola och service är en sak. Men allt det där är beroende av att Malmö finns som fungerande storstad. Utan den kommer inga välavlönade jobb och inga goda skatteintäkter från villaägarna. Staffanstorp och andra kommuner måste visa att de vill Malmö väl. Man har absolut rätt att också som politiker vara förbannad på de politiskt ansvariga både lokalt och på riksplanet för brottsutvecklingen i Malmö. Men det är något annat än att marknadsföra sig med ett slags skadeglädje riktad mot den viktigaste grannkommunens problem med brottslighet.
Det lokala näringslivet i hemkommunen är alltid viktigt. Men för Skåne som helhet är det Malmö/Lund/Helsingborg/Köpenhamn-områdets tillväxt som är helt avgörande för hur arbetsmarknaden utvecklas.
Beroendet av arbetspendling växer i hela Skåne. I Trelleborg, som återfick persontågförbindelse med Malmö-Lund-Helsingborg för några år sedan, har antalet utpendlare stigit med 20 procent på tio år. Inpendlingen är drygt en tredjedel så stor som inpendlingen och steg med runt 8 procent under samma period.
I Ystad är utbytet jämnare, här tar inpendlingen till och med in lite på utpendlingen, men båda växer rejält. Nära fyra av tio sysselsatta Ystadsbor arbetar i en annan kommun. Samtidigt är Ystad en stark centralort för omgivande mindre kommuner, som Tomelilla och Simrishamn. Ystads Lasarett, kommunen och några industriföretag är viktiga arbetsgivare i sydöst. Tomelilla har ungefär lika många inpendlare som Simrishamn, men betydligt fler utpendlare. Nära fem av tio i Tomelilla pendlar ut, mot tre av tio i Simrishamn. Skurup är en typisk utpendlarkommun, där sex av tio åker från sin hemkommun för arbete.
Får brottsligheten i Malmö negativa konsekvenser för näringslivets etableringar och satsningar där kommer det att slå hårt mot kranskommunernas möjligheter att bygga den trygga förortsmiljön. Många underleverantörer och mindre entreprenörer av olika slag runt om i Skåne är också beroende av att Malmö har ett mycket väl fungerande näringsliv. Den berömda flerkärnigheten är egentligen en felaktig beskrivning av Skåne, ett träd är en bättre liknelse. Allt grenverk är beroende av stammen.
Vikten av att bry sig om Malmö handlar också om att grov brottslighet som har sin huvudsakliga intäkt i storstaden letar sig ut i övrig bygd: knarkrevir pinkas också i mindre städer, landsbygden kan vara attraktiv som samlingspunkt eller för att komma undan polisens ögon. Det finns risk för spridningseffekter, ökar skjutvåldet och bombdåd på en plats sprider det sig gärna till andra. Det kan gälla också efter att polisen koncentrerar resurser för att få ned antalet dåd i Malmö. Minskar den polisiära bevakningen på en ort ökar det brottslingarnas manöverutrymme där.
Malmö är skåningens huvudstad och den är självklart en angelägenhet för alla politiska beslutsfattare, oavsett var det egna kommunalrådskontoret råkar ligga. Det är en plikt att vilja den staden väl, att bekymra sig över det som går fel att glädjas över det som går rätt. Men använd den inte som kontrast för att framhäva egna ljusa framgångar. Speciellt inte om den är en förutsättning för din existens.
