Bo Pellnäs: Ska en majoritet styra EU?
Att vi ibland gör felaktiga val beror på att vi har ställt fel frågor. I politiken är det en konst att ställa fel fråga, när man förstår att en rätt sådan kräver ett svar som måste undvikas. Ofta för att de egna väljarna inte beredda att betala priset.
Jag vill lyfta fram två frågor som både EU och vårt eget land borde formulera. Dessvärre håller tiden på att rinna ut. Den första frågan har legat på bordet ända sedan Rysslands erövring av Krim. Ett nedrustat Europa har endast åstadkommit begränsade, oftast fördröjda militära hjälpinsatser till Ukraina.
Särskilt Tyskland har både tvekat och försenat avgörande leveranser. Mycket hänger nu på hur stödet till Ukraina hanteras i den kommande presidentvalskampanjen i USA. Väljs Trump kan Natos trovärdighet, som president Biden så mödosamt lappat ihop, raskt förintas.
Frågan som länge funnits på bordet är enkel och klar: Måste EU skapa ett gemensamt försvar? Militärt samordnat utanför Nato, men även inom den organisationen så länge den finns?
Frågan och dess svar har en avgörande punkt: Kan vi lita på USA om Ryssland exempelvis angriper Östersjöländerna? Så länge svaret är ja är de små nationerna, som Sverige, ganska nöjda med att militärt styras från Washington. I samma stund svaret blir nej kommer omedelbart kravet på ett europeiskt försvar. Då, om inte förr, blir vi varse att ett sådant tar år att bygga upp.
Så svaret på frågan är: Ja, vi behöver omedelbart ett europeiskt försvar, uppbyggt för samordnade operationer med och inom Nato. Vid behov även utanför.
Nästa fråga är lika komplicerad och relaterad till den första. Alltså: Ska beslut inom EU kunna fattas av en majoritet bland medlemsländerna? Att denna fråga är aktuell beror förstås på Ungerns agerande ifråga om EU:s stöd för och till Ukraina. Premiärminister Orban undergräver unionens politik genom sitt närmast skamlösa stöd för och umgänge med Putin. Han bryter ogenerat mot EU:s beslut om sanktioner mot Ryssland och avvisar blankt varje steg för Ukraina som på sikt kan leda till ett medlemskap i EU. Här kan man tycka att inom just utrikes- och säkerhetspolitiken borde enstaka länder kunna bli överröstade och majoriteten bestämma en handlingslinje.
Men ställer man frågan om vilka områden som kan komma ifråga för majoritetsbeslut, hur stor en majoritet ska vara, om den ska spegla antalet röstande nationer eller även deras befolkningsmängd, så förstår man att här öppnar sig en oändlig djungel för förhandlare att genomströva, kartlägga och finna likasinnade med vilka man tillsammans kan märkeshugga sina åsiktskorridorer och landamären.
Medan vi tar de första stapplande stegen får vi förlita oss på unionens jurister, ekonomer och ledande politiker. De måste fort hitta ett sätt att tygla Orbán, honom själv till straff och andra odemokratiska figurer till varnagel.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
