Sätt fart på Sverige, väck Europa
Med kriget i Ukraina bör det stå klart för alla européer att försvaret av friheten hänger på USA:s militära styrka och vilja. Om tyska och franska politiker hade fått bestämma reaktionen på Rysslands anfallskrig är risken stor att Putin på ett eller annat sätt hade fått sin vilja genom, även denna gång.
En uppenbar slutsats är att Sverige, Norden och Europa i betydligt högre utsträckning måste klara av att försvara sig på egen hand. Nato är det främsta avskräckningsmedlet, men det bygger också i stor utsträckning på USA:s militära kapacitet. I USA pågår samtidigt, inte minst bland republikaner, en debatt om hur mycket pengar amerikanska skattebetalare ska lägga på att försvara Ukraina. Europeiska länder måste därför upp på en nivå som gör att beroendet av USA minskar. Det är när allt kommer omkring främst européernas sak att försvara Europa.
Tyvärr har Europa svårt att hänga med på fler områden än det militära. Inte minst gäller det ekonomisk utveckling. Av de 100 högst värderade börsnoterade bolagen i världen är 10-15 stycken europeiska. Amerikanska bolag dominerar listorna med bolag som Apple, Microsoft, Alphabet (Google), Amazon och Tesla. Saudiarabiska oljebolaget Aramco är den främsta konkurrenten om topplatserna. Det är lite av den nya ekonomin mot den gamla.
Tyvärr hör europeiskt näringsliv i allt för hög utsträckning till de äldre sektorerna. Typiskt nog är det högst värderade europeiska företaget lyxvarubolaget LVHM, Moët Hennessy Louis Vuitton. I Tyskland dominerar tunga industriföretag, med affärssystemföretaget SAP som lysande undantag. I Sverige är det svensk-brittiska AstraZeneca och de klassiska industribolagen som dominerar.
Det är inget fel på europeiska industribolag. De är underskattade. Svenska bolag har hög innovationskraft och många av dem är verksamma inom områden som är kopplade till kvalitetsproduktion och energieffektivisering. Men innovationskraften, produktiviteten och tillväxttakten måste upp och fler företag växa i nya branscher. Tvärtom mot vad många inbillar sig är det också vad som krävs för resursutnyttjande och omställning till ett samhälle mindre beroende av fossila energikällor.
Tyvärr handlar ekonomisk debatt i Europa i allt för hög grad om hur pengar ska fördelas och vilka subventioner och bidrag som ska delas ut till vem. Sverige är inte värst på området, men även här präglas politiken av beslut och förslag om stöd och subventioner till olika grupper. I akuta lägen kan det möjligen vara nödvändigt med någon form av kortvarigt stöd. Men grundregeln är att dylika ingripanden stör marknaden och att det skapar märkliga effekter där vissa blir vinnare och andra förlorare. Men framför allt gör subventioner och bidrag att grundläggande problem inte löses eller till och med förvärras.
Politiker på olika nivåer tror sig ofta kunna peka ut tekniska vinnare, kontrollera marknader och förklara hur företag ska styras. Då hamnar de i att subventionera vissa bolags verksamheter, jaga efter marknadsdominanter och reglera kvoter över vilka som ska få sitta i börsbolagsstyrelser. Det skapar inga nya vinnande bolag. Den rätta medicinen är att snarare att dra undan regleringar, sätta övergripande mål och skapa förutsättningar att dra privat kapital till riskbenägna innovationsinriktade företag.
Medborgarna måste förstå politikens begränsningar. Lever man i tron att politiker ska ordna allt från ekonomisk försörjning till klimatomställning, då kommer man också att få politiker som mer än gärna sätter upp regler som dödar friheter och kreativitet. Det resulterar i högre skatter, urholkad välfärd, sämre miljö och att Sverige, Norden och Europa hamnar än mer på efterkälken.
