Sätt fart på landet
De lokala politiker som i dagarna bestämt sig för att stå på partiernas listor och bli valbara i september har ett stort ansvar på sina axlar. Det här är ingen lek. Det de gör kan påverka för långt in i framtiden.
Även om riksdagens proffspolitiker sätter regler, förvaltas större delen av skattepengarna av de lokala hobbypolitikerna. De kan slarva bort resurserna på tokiga projekt eller använda dem väl. De kan vara välvilligt inställda till det lokala näringslivet eller sätta sig på tvärs och förhala bygglov och alkoholtillstånd. De har ett val.
Allt fler svenskar flyttar till storstäderna, så om de mindre orterna ska överleva behövs rejäla insatser.
Glesbygden blir allt glesare, vilket betyder att kostnaderna för välfärd ökar per person. Men det allvarligaste med avfolkningen är att människors frihet minskar. Om det inte tar fart kommer färre att ha möjlighet att stanna kvar, då det inte finns jobb. Dessutom får de som skulle vilja flytta hem efter några år i Malmö eller Stockholm – med en fil kand och småbarn i bagaget – svårt att göra det. Man är fången i betongen.
Det enda sättet att få fart i allt sömnigare orter är att uppmuntra företagandet. När småföretagen tuffar på tar de passagerare med sig, som anställda eller underleverantörer. Om det finns företag finns dessutom samhällsservice som gör en ort attraktiv.
Enligt en färsk enkätundersökning från Jordbruksverket kan två av tre som bor i något av landets miljonprogramsområden tänka sig att bo på landet, i varje fall under en period. Främst handlar det om personer mellan 25 och 35 år som söker närhet till naturen och vill slippa störande grannar.
De politiskt engagerade själar som sitter i konferensrummen på kvällarna och klubbar igenom beslut sitter på makten att locka dessa nyfikna till bostäder som gapar tomma och skolor som läggs ner för att det inte finns tillräckligt med elever.
Men för att det ska bli möjligt måste de aspirerande kandidaterna som kliver in i kommunhuset i höst ta sitt jobb på blodigt allvar. Det handlar inte om att ringa till kollegorna i Stockholm och be om mer i utjämningsbidrag, utan om att elda på det lokala näringslivet.
Man måste stötta och inspirera. Inte skjuta på beslut om tillstånd till nästa möte. Ha koll på att tjänstemännen sköter Lagen om offentlig upphandling utan gnissel eller inte avslår för att en ynka ruta är fel ifylld i en blankett.
De gamla är värdefulla för en bygd, men vore det inte härligt med pigga barnafötter också, för att balansera? En ort med fler ålderdomshem än dagis kommer ju tyvärr inte att finnas kvar särskilt länge.
Den utvecklingen kan de som i höst tar plats på stolarna i fullmäktige och nämnder styra. Det ska vi kräva av dem.
