Samlingsregering Greklands sista chans
Torsdagen präglades av rykten om avgång, nyval och grekisk samlingsregering. Finansministern Evangelos Venizelos gick hårdast åt sin premiärminister och sågade hans förslag till folkomröstning jäms med fotknölarna.
Mitt i det politiska kaoset finns dock hopp. Papandreous höga insats har tvingat fram oppositionen på scenen. Antonis Samaras, ledare för högerpartiet Ny demokrati, kräver en övergångsregering och sedan nyval. Men samtidigt förklarade Samaras att det grekiska parlamentet bör godkänna krisuppgörelsen med euroländerna. Ett besked som fick Papandreou att skicka ut ett pressmeddelande med budskapet ”Jag skulle vara tacksam om vi inte måste gå till folkomröstning”.
Om det legat i Papandreous kalkyl att pressa ur oppositionen ett ställningstagande för krispaketet är det ett sällsynt avancerat spel han utövat.
Ett accepterande av paketet är i det korta perspektivet nödvändigt för att Grekland ska få de utlovade nödlån som behövs för att klara statens utgifter. Det är också en förutsättning för att landet ska kunna fortsätta som fullvärdig medlem i EU.
Den gemensamma valutan bygger på solidaritet. Konstruktionen har visat sig ha allvarliga brister, både vad gäller inträdeskraven där övriga länder lät sig luras av Greklands falska siffror och när det gäller stabilitetspakten som Frankrike och Tyskland var först med att tillåta sig att bryta emot. Syndarna finns alltså även i eurofruktens kärna.
Men politikers oförmåga att ta itu med föråldrade interna ekonomiska strukturer och att följa sina egna uppsatta regler är i sig inte eurons fel. Däremot kommer konsekvenserna att drabba alla medlemsländer och dess invånare. Precis som nu har skett. Att övriga euromedlemsländers ledare lyckades enas kring ett långtgående krispaket för Grekland visade på politiskt mod, där de vågade ta risken att bli straffade av väljarna i nästa val. Det är en form av solidaritet som grekerna borde omfamna och gengälda genom att i stället för att skylla på omvärlden ta eget ansvar. Det finns länder att lära av i Baltikum.
Grekernas chans att reda ut den akuta situationen ligger av allt att döma i att snabbt tillsätta en övergångsregering som gör allt för att uppfylla krispaketens krav – utan folkomröstning. För andra länder i EU gäller det att handla innan det går så långt. Om Grekland sänder chockvågor över världen är det inget mot vad som väntar om den italienska ekonomin kollapsar.