Sabuni gör rätt som tar strid
Ska Nyamko Sabuni spräcka januarisamarbetet? Frågan är konstigt ställd. Att Liberalerna är en del av januariavtalet innebär inte att det är Liberalerna som är ensamt ansvariga om de två regeringspartierna och de två samarbetspartierna inte kommer överens.
Mot Nyamko Sabuni talar att det i januariavtalets punkt 67 står: ”Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.”
I Migrationskommitténs förslag fanns inte en humanitär grund på det sätt Miljöpartiet önskade. Det är något som Miljöpartiet drivit på Socialdemokraterna att gå med på utanför kommittén, får man förmoda som krav för att fortsätta ingå i regeringen. Det är alltså från Miljöpartiet pressen och ultimatumen mot januarisamarbetet i första hand kommer. Det nya förslaget har uppenbarligen inte förhandlats fram mellan januaripartierna och drivits inom en parlamentarisk kommitté. Då blir det märkligt att hävda att det är Liberalerna som nu utövar något slags utpressning.
Att den nya humanitära grunden för uppehållstillstånd ändrar på förutsättningarna för migrationspolitiken och därmed budgeten är inget Nyamko Sabuni hittar på. Migrationsverket är tydligt i sitt remissvar om att det kommer att omfatta något helt annat än bara några extra angelägna fall. I remissvaret heter det bland annat: ”Migrationsverket bedömer att bestämmelsen med tiden inte längre kan komma att tillämpas bara i undantagsfall.”
Migrationsverket menar att alltså att bestämmelsen kommer att omfatta ett stort antal människor utan egentligt skyddsbehov. Vilket också Migrationsverket belyser för konsekvenserna av: ”Ändringar i lagstiftningen som innebär att andra än skyddsbehövande får ökade möjligheter att beviljas uppehållstillstånd inifrån landet utgör undantag från den grundläggande principen om reglerad invandring.”
Migrationsverket varnar också för att detta skapar en dragningskraft att skicka exempelvis barn till Sverige, eller att inte följa utvisningsbeslut: ”Detta skulle kunna innebära att incitamenten att använda irreguljära sätt att ta sig till Sverige ökar.”
Myndigheten påpekar också den ökade godtycklighet en sådan förändring innebär: ”tillämparen av lagstiftningen ges ett mycket stort bedömningsutrymme”. Det blir oförutsägbart för alla parter, både i enskilda fall och över tid.
I faktisk politik har Nyamko Sabuni landat rätt. Det finns i dag stort tolkningsutrymme och rättsosäkerhet i migrationslagstiftningen. Den behöver minskas, inte ökas. Att klara av segregationen och att ge dem som har skyddsskäl asyl är ett nog så svårt. Att ge de människor som redan kommit till landet och fått uppehållstillstånd eller medborgarskap goda förutsättningar, att klara tidigare åtaganden, är också ett humanitärt uppdrag.
Frågan för Liberalerna som parti är en annan. Det är ett parti som i många praktiska viktiga frågor ligger rätt, som när det gäller energi och skatter. Liberalerna låg under en period för 20 år sedan också rätt när det gäller integrationspolitik, med förslag som exempelvis språkkrav – vilket nu finns med som regeringspolitik. Ett Liberalerna som hållit en fastare kurs hade haft ett helt annat utgångsläge i opinionen 2020.
Men internt bland företrädare och medlemmar är principiella frågor viktiga, och när det kommer till tolkningen av vad som är humanitärt blir det lätt till att handla om vem som är god eller ond. Det är en dålig utgångspunkt för en intellektuellt hederlig diskussion, vilket annars liberaler gärna vill hävda att de ägnar sig åt när de bråkar med varandra.
Det medför också att migrationspolitiska frågor och förhållningssätt till SD blir centrala på ett sätt som Liberalerna aldrig verkar kunna vrida sig ur. Nog för att Liberalerna alltid har skiftat väljare, men det bygger på att det sugs in nya när gamla försvinner. Migrationspolitiken är en sådan avgörande och splittrande fråga även bland väljarna att de skjuts ut åt olika håll, och osäkerheten hos Liberalerna drar inga nya.
Nyamko Sabuni fick – och tog på sig – ett nästan omöjligt uppdrag. Om hon är rätt ledare så är det inte säkert att det är för rätt parti. En partiledare kan möjligen överleva svag intern uppslutning om väljarstödet är högt, eller ett lågt väljarstöd om den interna uppslutningen är stark. Kombinationen svagt internt stöd och lågt väljarstöd har däremot få lyckats överleva. Om väljarna ska ge Nyamko Sabuni en chans måste det också vara tydligt att en majoritet i det egna partiet gör det.
