Petter Birgersson: Så jäkla dålig är inte regeringen

Regeringen har få vänner på den offentliga arenan.

Dagens Nyheter har tagit som sin uppgift att få bort regeringen och står inte sin socialdemokratiska Stockholmskollega Aftonbladet långt efter i att hitta fel på Kristerssons gäng. DN kritiserar nu inte enbart regeringen för samarbetet med SD utan motsätter sig också ”ett batteri av skattesänkningar som regeringen prioriterar” (DN 22/8). Mer stat och mindre individ är nu även DN:s melodi, uppenbarligen.

Fackförbund som SSR Akademikerförbundet ansluter sig till kritikerkören och anklagar regeringen för att underminera demokratin och rättssäkerheten. Det är en del i vänsterberättelsen att Tidöregeringen är ett hot mot svensk demokrati.

Regeringen är inte direkt hyllad från höger heller. Jägare och skogsägare är sura och ser bland annat hur Miljörådsberedningen är på väg att fördärva äganderätten (Tidningen Näringslivet 22/8). Och från Svenskt Näringsliv kommer kritik om att höjda försörjningskrav för arbetskraftsinvandring är dåligt för företag som vill anställa (Svensktnäringsliv.se) .

Dessutom går det inte precis lysande i opinionsundersökningar, om man nu ska lägga någon större vikt vid dem. Men det är svårt att se annat än att Kristdemokraterna och Liberalerna kämpar vidare mot riksdagsgränsdemonen och att Moderaterna fortsatt har svårt att nå i kapp Sverigedemokraterna.

Finns det då ingen som har anledning att vara nöjd och inget att glädja sig åt? Jo, en hel del, faktiskt.

Att tanka bilen är vänligare mot plånboken efter att reduktionsplikten sänkts rejält. I övrigt hårda ekonomiska tider har det betytt en stor lättnad för många hushåll och företag.

Regeringen har också sänkt inkomstskatterna något, även om man i den senaste budgeten inte vågade höja taket för den skadliga statliga inkomstskatten. I den kommande budgeten får man utgå från att regeringen återgår till gamla rutiner så att färre drabbas av den skattebördan, som gör det mindre lönsamt att utbilda sig till eftertraktade yrken och att arbeta extra. Och som dessutom faktiskt kostar i form av lägre skatteintäkter.

Regeringen lyckades ro hem Nato-medlemskapet och har fortsatt att stödja Ukraina på ett sätt som bara överträffas av balterna. När övriga Europa sviktar måste Sverige ta på sig rollen som föregångsland och öka trycket på Tyskland och Frankrike.

En uppstramning av invandringen för att ha någon möjlighet att hinna ikapp med integrationen var nödvändig. Och ökade krav på egenförsörjning är en förutsättning för att individer och samhälle ska fungera.

För att möta den grova brottsligheten har regeringen genomfört en mängd uppmärksammade reformer. Det kommer att ta tid innan åtgärderna biter, men Sverige har fått en så djupt etablerad och extremt farlig brottslighet – där barn rekryteras som mördare – att en uppgörelse med den gamla politiken var fullkomligt nödvändig.

På samtliga områden har Ulf Kristerssons regering presterat mer än vad Magdalena Anderssons motsvarighet med stöd i Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet hade kunnat åstadkomma. På vissa av områdena hade politiken vridits i en helt annan riktning, på andra hade Socialdemokraterna mött stort motstånd från de egna samarbetspartierna. Hade Andersson ens lyckats samla sin brokiga skara till en budget? Minns hur det brukade vara, som med enskilda överenskommelser med vänstervilden Kakabaveh.

Ulf Kristersson leder en minoritetsregering med på pappret svagt utgångsläge. Men den ser ut att överleva även denna budget. Och på viktiga politikområden har Sverige vridits en bit åt rätt håll.

Så kass som ryktet säger är den trots allt inte, regeringen. Och det kunde ha varit betydligt värre.