Så hade mittens rike sett ut i Sverige
Den danska statsministern Mette Frederiksen såg vid valet den 1 november ut att ha säkrat en vänstermajoritet i det danska folketinget. Men Socialdemokraternas ledare hade uttalat att hon gärna bildade regering över de traditionella blockgränserna. Somliga trodde att det mest var retorisk taktik.
Det visade sig att Mette Frederiksen menade allvar. Nu bildar hon regering med sig själv som statsminister, huvudmotståndaren Jakob Elleman-Jensen som försvarsminister och vice statsminister, samt Lars Løkke Rasmussen som utrikesminister.
Att Lars Løkke Rasmussen är sugen på makt igen förvånar ingen. Den tidigare statsministern och partiledaren för borgerliga Venstre bildade sitt nya parti Moderaterne med sikte på en regeringslösning med Socialdemokraterna. Mer överraskande var att Rasmussens tidigare partirival, Venstres nuvarande partiledare, Jakob Elleman-Jensen (son till legendaren Uffe Elleman-Jensen) också övertygades om att ingå i regeringen. För Elleman Jensen riskerar det att ses som ett löftesbrott, då hans uttalade ambition var att bilda regering på egen hand. Men efter ett riktigt uselt valresultat, ett tapp på 10 procentenheter, blev detta vägen till ministerposter.
Den nya danska regeringen har gjort att flera som vill se en regering med Socialdemokraterna och borgerliga partier även i Sverige har pekat på den som ett föredöme. Annie Lööf twittrade: ”Detta trodde ingen var möjligt i Danmark innan valet. Men nu blir det en mittenregering över blockgränsen med S, Venstre och Moderaterne. Konstruktivt, stabilt och med landets bästa för ögonen. Vore bra om Sverige, såväl S som M, inspireras.”
Frågan är dock hur en sådan regering skulle översättas i svenska termer. Någon tvär omsvängning i den danska invandrings- och integrationspolitik annonseras inte – då hade Frederiksen vänt sig till partierna till vänster. Däremot har de svenska Socialdemokraterna närmat sig de danska i synen på invandrings- och integrationspolitik. Magdalena Andersson hävdar rentav att hennes parti i regeringsställning inledde det paradigmskifte som nuvarande statsminister Ulf Kristersson talar om.
När det kommer till skattepolitik är Danmark inte ett föredöme. Genomgående höga och krångliga skatter gäller. Den nya danska regeringen ser inte ut att göra något väsentligt åt saken. Tvärtom kommer den att höja toppmarginalskatten till 61 procent, något som bland annat Liberal Alliances partiledare Alexs Vanopslagh – som gjorde ett riktigt bra val – reagerat skarpt på. Missunnsamhetspolitik kallar han det.
Det är två huvudpunkter där Centerpartiet inte hade passat in i den danska regering Frederiksen annonserar. Möjligen hade C haft lättare att acceptera borttagandet av en helgdag – den stora bededagen hänger löst. Den handlar inte om att hedra sockerbetorna, så centerpartisterna kan känna sig lugna på den fronten.
Det är alltid svårt att dra direkta paralleller mellan olika länders partipolitiska liv. Men som PJ Anders Linder förtjänstfullt noterat i Axess påminner svenska Centerpartiet i hög grad om den roll Radikale Venstre spelat i Danmark i förhållande till Socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Det är bland annat Radikale Venstre som Frederiksen kastade över bord när hon ingick den nya koalitionen.
Om en sakpolitiskt grundad mittenregering hade bildats i Sverige – en som mer följde medborgarnas mittenposition i olika frågor och inte partiledarnas egna uppfattning om vad som utgör mitten – då hade knappast heller Centerpartiet fått någon plats. Det hade snarare handlat om en konstellation med Andersson, Kristersson och Åkesson. De är de tre största partierna i det senaste svenska valet. Vilket för övrigt gäller för de regeringsbildande partierna i Danmark.
Vad det hade betytt för Sverige, stabiliteten och demokratin kan var och en fundera över på sin kammare.
