Amanda Wollstad: Så blir offentliga register ett hot mot rikets säkerhet
I Sverige är vi stolta över vår transparens, men offentlighetsprincipen är till för att granska det offentliga – inte grannen. När våra personuppgifter finns samlade bara ett knapptryck bort kan vi inte gärna bli förvånade när de utnyttjas av dem som vill oss illa.
Ryska ultranationalistiska medier har publicerat listor på ett trettiotal ryska krigsmotståndare i Sverige, rapporterar SVT. Aktivisterna hängs ut som landsförrädare med namn och bild, i vissa fall också uppgifter om familj. En av sidorna skriver att de ’kommer alla ställas till svars’.
SÄPO har länge varnat för så kallat flyktingsspionage, när främmande länder kartlägger egna medborgare i Sverige som har flytt diktatur och förtryck i hemländerna. I takt med ett försämrat säkerhetsläge får vi räkna med att även svenska medborgare kartläggs. Medborgarrättsaktivister, folkvalda, journalister, poliser och militärer.
Eller kartläggs och kartläggs. Snarare handlar det om en sammanställning av offentliga uppgifter. All relevant information – adress, familjeförhållanden, personnummer, inkomst, fordonsinnehav, till och med ras och ålder på eventuella hundar i hushållet – är ju redan fritt tillgängligt för vem som helst och bara ett knapptryck bort. Offentlighetsprincipen gäller även för främmande makt.
Det finns något vackert i idén om den svenska transparensen, men det är ett system utformat för en annan tid. Innan digitala register, internationella stöldligor och digitala gråzonsoperationer fanns. Dessutom i syfte att kunna granska det offentliga – inte grannen.
I dag blir i stället Kvällstidningarnas listor över ”vem som tjänar mest i din kommun” en topplista över adresser värda att råna. Ensamstående äldre kvinnor kartläggs lätt av bedragare och åldringsrånare. Hemadressen till den misshandlade exfrun eller förtryckta dotterns är bara en sökning bort. Och demokratikämpen som söker friheten i Sverige kan enkelt följas av regimen i hemlandet.
Skyddade personuppgifter är svårt att få och svårare att behålla. Dessutom är det en märklig ordning att man på nåder ska behöva ansöka till staten om att få behålla sina privata information just privat.
Varför är det så självklart att allt och alla ska ha rätt att ta del av våra personuppgifter? Det finns demokratiska värden i att kunna kontrollera en folkvalds inkomstkällor och folkbokföringsadress. Myndigheter måste kunna kontrollera uppgifter. Men det finns naturligtvis också lösningar som inte hänger ut hela svenska folket till allmän beskådan. Individer som kandiderar till allmänna val kan offentliggöra sina deklarationer. Myndigheter kan ha fortsatt rätt att slå i register utan att de görs tillgängliga för allmänheten.
Motargumentet att folk ändå delar allt på sociala medier håller inte heller. Sociala medier är frivilligt. Hur mycket du delar där är frivilligt. En person som lever under hot behöver inte skaffa Facebook. De behöver däremot ett personnummer, en bostad, kanske en bil.
De öppna registren är lätta nog att utnyttja i fredstid. Vad händer med uppgifterna om fientliga nationer vill slå mot de svenska samhället? När skurkstaterna inte längre nöjer sig med att samla in information, utan börjar använda den?
”Spionen lägger pussel – behåll din bit” varnade propagandaaffischerna under andra världskriget. Det gäller även stat och myndigheter.
Amanda Wollstad, chefredaktör Svensk Tidskrift
