S väljer den enkla vägen
Vassare argument än så kan man ju tänka sig. Därmed inte sagt att det inte är sant.
Både inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 och inför euroomröstningen 2003 tycktes ja-sidan uppenbart gladare. Dess konstant leende valarbetare delade dessutom ut tusentals mazariner med ja-budskap på. Kanske bidrog de sockerstinna kakorna till det goda humöret.
För den som inte minns respektive kampanjs känsloläge rekommenderas en snabb sökning på internet. Kampanjmusiken säger allt. Moderata ungdomsförbundet schlagertrallade om livet ”med euro på fickan”. Ung Vänster i Örnsköldsvik sjöng att målet med EMU är att ”skapa en demokratifri zon”.
Grekland är ett tydligt smolk i ja-sidans bägare. Nu kan nej-sidan sitta i morgonsoffor och debattprogram och säga ”vad var det vi sa”. Delar av ja-sidan anpassar genast tonfallet. S-ledaren Mona Sahlin säger lite diffust att hon ”i grunden är positiv till euron” och statsminister Fredrik Reinfeldt får något jagat i blicken.
Naturligtvis är det roligare att säga ja när det går bra än under månaden då rubriksättare leker med ordparet apokalyps och Akropolis. Det vore dock klädsamt om de politiker som var aktiva i ja-kampanjen vågade säga att det som nu händer i Grekland faktiskt inte är eurons fel. Om någon fuskar och ljuger för att få bli medlem i en förening är det inte enbart föreningens fel om det sedan går fel.
Ja, självklart borde hårdare granskningar ha gjorts och hårdare reprimander vänta dem som inte sköter sig. Sådana justeringar av eurosamarbetet görs nu. Ärliga eurovänner borde våga stå på sig och säga detta, istället för att ta den kortsiktigt enklaste vägen.
Socialdemokraten Sven-Erik Österberg föredrar uppenbarligen den enkla vägen. Han kräver nu besked av Fredrik Reinfeldt om huruvida regeringen ”vill stressa in” i eurosamarbetet genom att folkomrösta igen under nästa mandatperiod. Själv vill Österberg, som röstade ja 2003, något annat, oklart vad. Reinfeldt är dum, trots att han i sak tycker detsamma som både Österberg och Sahlin – att eurosamarbetet i grunden är bra och att uppsatta regler måste efterlevas.
Tonåriga aktivister kan kosta på sig trallvänliga kampanjlåtar med förenklade budskap. Av Sven-Erik Österberg, en av Socialdemokraternas absolut tyngsta företrädare, borde vi kunna förvänta oss mer än lättsmält ”Reinfeldt har fel”-retorik.
Istället för en konstruktiv diskussion mellan partier som i många år tyckt likadant i eurofrågan har Österberg lagt växeln i pajkastningsläge. Nu fattas bara att Moderaterna börjar slänga överblivna mazariner från 2003 för att den svenska eurodebatten ska fastna i sandlådan för lång tid framöver.