S-ungdomarnas pensionsflirt
Först levererar Sverigedemokraterna ett pensionsförslag (DN 29/9) som i hög grad påminner om vad socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) pläderar för (Dagens Arena 19/8). Sedan förklarar SSU i Expressen att moderpartiet bör följa SD i spåren. SSU tror också att V – som likt SD inte finns med i pensionsgruppen – är villigt att haka på.
För SSU handlar det i hög grad om att anfalla SD från vänster i traditionella välfärdsstatsfrågor. Pensioner är en sådan. Det kan förstås tyckas udda för ett ungdomsförbund, särskilt som förslagen i praktiken kommer att göra det svårare för dagens unga att få ihop till egen stark pension och minska förutsättningar för sparande till mer akuta saker i det tidiga vuxna livet. Men utspelet har sin egen politiska logik.
SSU-greppet kan med en sliten kliché kallas försöksballong, ett sätt att kolla av reaktionerna när Socialdemokraterna rätt ut talar om att Sverigedemokraternas röster i parlamentet är lika välkomna som alla andras. Det är egentligen inget nytt, så agerade S redan när Alliansen hade makten, bland annat med att bryta ut marginalskatteförändring ur budgeten för 2014 (SVT 11/12 2013). Det skedde efter att Jimmie Åkesson i ett tv-intervjusammanhang talade om att han kunde ge Stefan Löfven ett tips om hur frågan skulle lösas (Expressen 20/11 2013). S-ledningen valde i bruklig ordning att låta som att de inget hört, inget sett och inget visste. Det nya är att SSU talar om att den hycklande S-retoriken inte fungerar för att locka röster.
SSU:s debattartikel illustrerar vilken riktning det socialdemokratiska ungdomsförbundet har tagit och vill att S tar. Den nya SSU-ordföranden, Lisa Nåbo, polisaspirant i det civila, talar om restriktivare invandring, hårdare tag mot brott och fokus på rättigheter i arbetslivet. I hög grad är det ett sätt att möta SD och ta tillbaka arbetarkillarnas röster (DN 17/9).
Sverige har inte fått ett vänsterorienterat parti på riksplanet som slagits hårt för att hålla tillbaka arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring och flyktinginvandring i kombination med en kraftfull stat på alla områden, inklusive höga skatter och generösa ersättningssystem. Den luckan försöker SSU få moderpartiet att fylla. Det är en intern kamp om hur hårt Socialdemokraterna ska och kan gå i detta. Mot står den identitetspolitiskt drivna vänstern som har mycket svårt för att förknippas med den linje den nya SSU-ledningen tycks dra upp. Magdalena Anderssons exakta position är ännu inte klar.
Ett pensionslöfteskrig är – vilket bland annat kan studeras med Danmark som exempel – något som kan skjuta borgerliga regeringsdrömmar i kras. M, KD och L måste hantera SD:s expansiva löften och samtidigt möta motsvarande från S i pensionsgruppen.
I sakfrågan betyder det att det självständiga pensionssystemet undergrävs i sin konstruktion och att mer får tas via statsbudgeten och via avgifter från de arbetande. Det kommer inte att gynna dagens unga när de ska gå i pension. Det sunda vore att under en övergångsperiod ge arbetsbonus till de (främst kvinnor) som trots många arbetsår i låglöneyrken eller som deltidsarbetande, inte får ut mer i svensk pension än personer som inte alls arbetat Sverige. För yngre generationer som levt under andra förutsättningar på arbetsmarknaden och i familjelivet bör den ersättningen sedan helt fasas ut.
Beskedet till de unga ska vara att det är med eget arbete och sparande framtida pension säkras. Mycket lite talar för att det slutar så, de ekonomiska konsekvenserna av överbudspolitik är glömda av många. Exakt vad det innebär för vem som hittar vem i svensk politik framöver återstår att se, men gamla gränser kan snabbt bli just gamla gränser.
