GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: (S)kuggbudgeten skorrar och skarvar

S famlar som oppositionsparti och saknar en reformagenda.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 21 november 2022 • Uppdaterad 21 november 2022
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Magdalena Andersson och Mikael Damberg har svårt att hitta rätt i opposition.
Magdalena Andersson och Mikael Damberg har svårt att hitta rätt i opposition.Foto: Tim Aro/TT

Det skorrar när Socialdemokraterna försöker hitta sin roll som oppositionsparti. När Magdalena Andersson skulle presentera det viktigaste i partiets budgetmotion på måndagen, valde hon att inleda pressträffen med att nedlåtande attackera Johan Pehrson (L) för hans kritiska uttalanden om Sverigedemokraterna (Expressen 20/11). Samtidigt som hon sade att hennes dörr är öppen för Liberalerna. Som om hon fortfarande var statsminister.

”Socialdemokraternas fantomsmärta över att ha förlorat regeringsmakten är påtaglig.”

Socialdemokraternas fantomsmärta över att ha förlorat regeringsmakten är påtaglig. Men oppositionsrollen kan förhoppningsvis vara danande och leda till ödmjukhet och omprövningar på sikt.

Det blev dock lite av den varan när Magdalena Andersson och Mikael Damberg framträdde med den röda socialdemokratiska rosen i bakgrunden istället för med regeringskansliets logotyp på pulpeten.

Socialdemokraternas dyraste giv i sin skuggbudget är 12 miljarder kronor till regioner och kommuner i form av generella statsbidrag. Det är 6 miljarder mer än vad regeringen lägger på detta i budgetpropositionen, men minst 8 miljarder mindre än vad Sveriges kommuner och regioner, SKR, hävdar är nödvändigt för att kommunsektorn ska kunna hålla jämna steg med priser och löner och undvika underskott.

Ändå påstår S i sitt pressmaterial att deras 12 miljarder ”skulle stärka välfärden och till exempel kunna innebära att 14 600 förskollärare, eller 16 000 undersköterskor skulle kunna anställas i Sverige”.

Det är helt enkelt inte sant, vilket också framkom under frågestunden på presskonferensen. Mikael Damberg var tvungen att backa, säga att han inte läst pressmeddelandet och erkänna att summan bara motsvarar vad det kostar att ha så många anställda – deras ”satsning” räcker alltså inte till att anställa fler. Tvärtom kommer många offentliga arbetsgivare att behöva vända på varenda skattekrona för att få ihop sin ekonomi, givet de stora prisökningarna.

De båda tidigare finansministrarna fortsatte att skarva när de ondgjorde sig över att regeringen sänker skatterna för höginkomsttagare.

Sanningen är den att prisbasbeloppet indexeras upp rejält – 8,7 procent – på grund av inflationen. Det medför att studenter, föräldralediga, pensionärer och de som jobbar får större ersättningar och skattefria inkomster, eftersom prisbasbeloppet ligger till grund för bland annat sjukpenning, studiestöd, grundavdrag och brytpunkten för statlig inkomstskatt.

Effekten blir, bland mycket annat, att de som tjänar mellan 46 200 och 51 200 kronor i månaden inte längre kommer att behöva betala statlig inkomstskatt. Och det är rättvist och bra.

För varför ska tandläkare, ST-läkare, ekonomer och högskolelektorer avstå 20 procent av de extra tusenlappar som de tjänar därför att de har studerat längre, tar ansvar och jobbar hårt? Det är nämligen dessa yrkesgrupper som tjänar i snitt 50 000 kronor per månad.

Det är också förbluffande att journalistkåren gång på gång går på politikernas utspel om enstaka budgetutgifter. Rubriken för TT-artikeln om Socialdemokraternas budgetutspel lyder: ”S vill fördubbla satsning på välfärd”. I detta sammanhang är det värt att påminna om att statsbudgeten omsluter nära 1 200 miljarder kronor och kommunerna och regionerna ungefär lika mycket tillsammans. Vi talar alltså om ett par promillen av de offentliga utgifterna.

Oppositionen avviker alltså inte nämnvärt från regeringen i sina prioriteringar och Socialdemokraterna ”återställde” inte heller Alliansregeringens jobbskatteavdrag och valfrihetsprogram under sina åtta år i Rosenbad.

S saknar en reformagenda.