Rutten syn på RUT
I SVT:s jobbdebatt i söndags hamnade Ali Esbati, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, i rejält blåsväder när han nedlåtande kallade dem som har rutjobb, det vill säga hjälper andra i hemmet, för ”tjänstefolk”.
Hans ordval fick många att sätta kvällsteet i halsen. Centerpartiets Martin Ådahl blev rosenrasande: ”Visa respekt för de här människorna!”
Ådahl skakade av ilska; rösten skar sig: ”Ali ska inte kalla de tjejer som driver en massa rutföretag ute i Sverige för tjänstefolk. Ta tillbaka det!”
I TV-rutan såg man Esbati skratta hånfullt tillbaka, och svara: ”Detta är klassisk gammal retorik från överklassen”. Han hade inga argument, alltså. Bara slagord.
Att göra rutreformen till en fråga om klass passar bra in på vänsterns normala sätt att se på världen – men sämre in på verkligheten.
En halv miljon svenskar använde hushållsnära tjänster år 2013, enligt Almega. En färsk undersökning från Centerpartiet visar att sju av tio av dem som använt sig av rutavdraget tjänar under 32 000 kronor i månaden. Knappast överklass.
Rut har visat sig gynna alla. Totalt har reformen skapat 17 000 nya jobb. Det vill säga cirka tre gånger fler än de traineejobb i vården som S aviserade häromdagen. Tre av fyra som får anställning i branschen kommer tidigare från arbetslöshet, 47 procent är utlandsfödda. För många har rutjobb blivit en första chans att visa upp sig, tjäna pengar och finna självkänsla, eller en karriär för den som gillar att hjälpa barnfamiljer och pensionärer att få det fint hemma.
Christina Nilsson som arbetar på C4 Städkonsult i Kristianstad säger på telefon att hon är stolt över sitt jobb. ”Det är fritt och jättebra. Man får träffa folk, och företaget är som en familj.”
Men Esbati ser henne och hennes kollegor som offer, och vill därför låsa dörren till arbetsmarknaden för dem och slänga nyckeln.
I en debatt i P1 i går morse mötte Ali Esbati en rutföretagare som krävde att vänsterpartisten skulle be hans personal om ursäkt för sitt uttalande. Esbati svarade med ett hånfullt fnys.
VD:n hade bjudit in Esbati till att träffa medarbetarna, men detta vägrade han – på grund av att de inte var anslutna till facket. Anmärkningsvärt. Törs han inte höra om den stolthet många känner över sitt arbete? Passar inte det in i hans klassanalys?
Rutföretag utför barnpassning, städar och klipper gräs och det är märkligt att detta anses så mycket mer kontroversiellt än att laga lunch eller koka kaffe åt människor på restauranger. Konstigt nog skriker inte Esbati och hans vänner högt när någon tapetserar väggar, rensar avloppen eller odlar andras mat.
Det är bättre att människor har jobb än att de är arbetslösa och går på bidrag. Fast det tycker tydligen inte V. När arbetslöshetssiffrorna stiger lär dock Esbatis hånskratt fastna i halsen.
